Drömmen om innersta sjön är en värdefull bok att ha på kyrkans bokbord i en tid när många kyrkor är öppna men många har ställt om sina gudstjänster. Den är också en fin gåva till kyrkvärdar, volontärer och andra som kan behöva uppmuntran. I en tid då vi är uppmanade att avstå onödiga resor bjuder Drömmen om innersta sjön in oss till att göra den livsviktiga resan inåt.
Till fastebok valde jag i år just Drömmen om innersta sjön. Med Frälsarkransen runt handleden och något kapitel på t-banan till och från jobbet ramade boken in arbetsdagen. På uppmaning av Martin Lönnebo läste jag boken långsamt, en liten bit i taget. Rytmen är vilsam, betraktelser varvade med böner, och ett myller av personer som levt, lever och kommer att leva tar sällskap på vandringen runt sjön som boken kretsar kring.
Sen kom Coronapandemin med full kraft, de vanliga rutinerna försvann och daglig pendling byttes mot arbete hemifrån. Redan innan pandemin slog det mig att boken är skriven rakt in i vår tid där klimatoron är stor och många har svårt att se en mening i sina liv, och har svårt att finna hopp. Lönnebo sätter ord på allvaret, att det är bråttom att ta klimatförändringarna på allvar, och bråttom att ta människors saknad av mening på allvar i en tid då många umgås mer med skärmar än människor. Som många konstaterat börjar vägen till förändring inåt, till mötet med oss själva och i mötet med den Gud som ville våra liv. Drömmen om innersta sjön bjuder in till en inre resa, som är fullt möjlig även i dessa tider. Den ger hopp, eftertanke, och tid för bön, både nu och för den tiden vi inte vet när den kommer, men som ska komma.
Karin Öhagen, Präst och Projektledare Pastoralteologi, Verbum
Denna webbplats använder sig av cookies för att ge dig som besökare bästa möjliga upplevelse. Genom att använda webbplatsen accepterar du dessa cookies.
Läs mer om cookies.