En av kyrkans viktigaste uppgifter är att förmedla hopp, anser ärkebiskop Antje Jackelén. Speciellt i kriser. Så hur gör man för att förkunna hopp i tuffa tider som dessa?
– Kom ihåg att du är bärare av hoppet, inte producent, säger ärkebiskopen.
Hoppet är en motkraft till det som vill dra ner oss och få oss att tappa orienteringen, att inte orka hålla i och hålla ut.
Coronapandemin har gjort ärkebiskop Antje Jackelén otålig.
– Det finns en otålighet i mig att få redogöra för hoppet, berätta att det befriar till handling och ge det vidare till andra, säger hon.
– Vi sitter på en jätteskatt i kyrkan. Att hålla hoppet för oss själva är att gå emot det uppdrag Jesus har kallat oss att utföra. Som att sitta på ett jättestort matförråd och inte dela med sig när världen runt omkring är hungrig.
I Otålig i hoppet uppmuntrar och uppmanar hon alla som har uppdraget att predika och undervisa i kyrkan att tänka igenom de många teologiska frågor som väcks i pandemins skugga. Människor har rätt att förvänta sig grundade svar, framför allt av kyrkans präster. Som ett stöd på vägen går Antje Jackelén i boken igenom flera av dessa frågor, som: Är skapelsen god? Vad gör vi av ondskan? Hur vet vi att Gud bryr sig? Vad får vi hoppas på?
– En kris utmanar vår andliga mognad och motståndskraft. Det är inte självklart att vi orkar hålla fast vid det vi innerst inne vet är rätt, sant och vackert. Hoppet är en motkraft till det som vill dra ner oss och få oss att tappa orienteringen, att inte orka hålla i och hålla ut, säger Antje Jackelén.
Så hur gör man då som förkunnare för att ingjuta hopp? Ett uppdrag som minst sagt kan kännas utmanande under pågående pandemi och samhällskris.
– Vi behöver tänka att hopp är något vi odlar. Det kräver alltid arbete att odla något, att förbereda jorden, så frön och pyssla om, men vi kan ändå inte tvinga fram växten. Så är det även med hoppet, tron och kärleken – vi kan möjliggöra, men det är alltid en gåva.
För att orka förmedla hopp även under mörka tider behövs insikten att jag behövs och ska göra så gott jag kan, men samtidigt är buren. Antje Jackelén betonar att den heliga Andens kraft verkar genom och med oss – men också trots oss.
– Att vara bärare av hopp är inte detsamma som att vara producent av hopp. Jag har många gånger under svåra begravningar känt att som bara Antje hade jag inte klarat av att stå där – som producent av hopp hade det känts hopplöst – men hoppet och evangeliet har bärkraft även i det mörkaste.
Antje Jackeléns 3 om hopp
1. Hoppet flyr inte verkligheten, därför rymmer hoppet vreden över allt det som motsäger det sanna, det goda och det vackra.
2. Hoppet förhåller sig både till våra mänskliga begränsningar och det ansvar vi har som skapade medskapare. Därför är också ödmjukhet en viktig del av hoppet.
3. Hoppet är något annat än passivt uthärdande av sakernas tillstånd. Tillsammans med vrede och ödmjukhet är det därför mod som utmärker hoppet.
Denna webbplats använder sig av cookies för att ge dig som besökare bästa möjliga upplevelse. Genom att använda webbplatsen accepterar du dessa cookies.
Läs mer om cookies.
