Bön är en oändlig värld av frihet

Bönen blev en livlina när journalisten Magnus Falkehed satt som gisslan i krigets Syrien. Det gav honom en djupare förståelse för andra människor i total utsatthet – och lärde honom att bön kan bevara oss så att vi kommer ut ur kriser så hela som möjligt.

"Vem vill jag vara när detta är slut?"

Det var den frågan som fick journalisten Magnus Falkehed och hans fotografkollega Niclas Hammarström att införa bön som rutin i källarhålan där de satt tillfångatagna.

– Det var ett väldigt rationellt beslut till en början, vilket kanske låter konstigt. Men vi scannade igenom precis allt vi kunde tänka på som kunde ta oss ur den här situationen så hela som möjligt, både psykiskt och fysiskt.

Magnus Falkehed hade läst att gisslantagna personer med någon form av gudstro hade större chans att klara sig bra när de blev fria än andra – därav bön på schemat. Men bönen gick snart från rationellt beslut till en livlina, vilket han berättar om i Kyrkokalendern 2020–2021.

Det har nu gått drygt sex år sedan Magnus Falkehed blev frisläppt. Men han fortsätter att be, bönen följde med honom ur ut källaren.

– Har du någon som pekar på dig med ett automatgevär och säger att den ska döda dig nästa minut, då blir bönen en oändlig värld av frihet, där du kan hitta en egen frid i ett totalt stormande hav runt omkring dig.

Det är svårt att underskatta källan till frid som bönen kan vara.

Magnus Falkehed upplever att många i Sverige har svårt att förstå bönens betydelse, eftersom vi lever så långt ifrån döden. Och att det ofta blir ett slags ovanifrånperspektiv i sådana diskussioner: "Här sitter jag på min höga rationalitet, stackars de människor som ber för att det är synd om dem."

– Men det tycker jag är en idiotförklarande människosyn.

När man står inför en total utsatthet och kan påverka väldigt lite själv, då är din egen andlighet det sista lilla andrummet du har, den sista bränsletanken som finns kvar.

Bönen blev inte bara ett kitt mellan Niclas Hammarström och Magnus Falkehed när de bad för varandra och sina familjer, utan gav honom också en djupare förståelse för de miljoner andra människor som befinner sig i total utsatthet – om det så handlar om att vara svårt sjuk i covid-19 eller att befinna sig i ett inbördeskrig.

Magnus Falkehed tycker att det blir tydligt nu under coronapandemin att det finns en andlig fattigdom i Sverige, att folk inte är vana vid att tackla kollektiva nära-döden-upplevelser.

– Det handlar inte enbart om hur många liv vi räddar, utan om hur vi som människor kommer ut ur detta. Den stora frågan som alla måste ställa sig när man går igenom en kris är: Hur ska jag göra för att bli, om inte en bättre, så i alla fall inte en sämre människa? Vi som har turen att överleva det här ska bära med oss vad vi gjorde och dem vi blev genom hela livet.

---

Text: Lina Mattebo, Foto: Peter Jönsson