Dopet är ett liv att leva 

Livet i kyrkans gemenskap börjar med dopet. Också Jesus offentliga gärning inleddes med dopet i Jordan. Prästen och teologen Jonas Eek reflekterar kring dopets betydelse och pedagogik.

När allt färre döps är det viktigt att kyrkan kan ge svar på frågan: varför ska jag låta döpa mig eller mitt barn? Ytterst är det en pedagogisk fråga, hur vi berättar om dopets innehåll. Dopets innehåll är evangeliet om Guds eviga närvaro i livets alla skiften. Den bibelvers som kallas just dopbefallningen mynnar ut i ett villkorslöst löfte från Gud. ”Jag är med er alla dagar till tidens slut.” (Matt 28:20) Det är om det löftet som dopet berättar.

Gud går vid din sida, alla dagar. 
Också de dagar då det inte känns så. 
Till och med efter döden – in i evigheten.

Dopet erbjuder därför en tydning av livets alla dagar i ljuset av det löftet. 
Man kan berätta om den närvaron på olika sätt. Ett sätt är att berätta om Jesus. Kyrkans erfarenhet är att Jesus hör samman med Gud på ett särskilt sätt. Jesus är Guds son som i sitt liv närvarandegjorde Gud själv här på jorden. Den offentliga delen av Jesus liv börjar med att han döps av Johannes i floden Jordan. Då sänker sig en duva över honom och Guds röst hörs: ”Du är min älskade son, du är min utvalde” (Mark 1:11). Där och då bekräftas vem Jesus är och berättelsen startar på allvar.
Så är det också i våra liv. Livet i kyrkan börjar med dopet. Där och då blir vi tillhöriga den gemenskap där Guds bekräftande röst alltjämt ljuder: ”Du är mitt älskade barn, du är min utvalde.” Hemvist och bekräftelse hör samman – att vara tillhörig och tillräcklig. 

I dopet knyts våra liv samman med Jesus liv. Vår livsberättelse fogas till hans. Vi får del av hans liv, död och uppståndelse. Vårt dop blir vår påsk. Hans finns närvarande i vår ensamhet. Påsken är det drama då Gud sänder sin son så långt som möjligt ner i den fallna världen. Ända in i ensamhet, gudsfrånvaro och död. Planen är att söka den mänsklighet som lämnat Gud. Vart en människa än tar vägen - även om hon hamnar så långt det bara går från Gud, ända nere i dödsriket - kommer hon där och då att möta Guds son. Genom Jesus lidande och död finns det inte längre någonstans där Gud är frånvarande. 
 

Jonas Eek

Ur Kyrkokalendern 2019-2020, januari