En vecka av stillhet

In i stilla veckan

Snödropparna solar sig i sydsvensk vårsol och läskar sig med skånskt takdropp när stilla veckan börjar. I norr ligger snön fortfarande blåkall över kyrktaken när klockorna ringer in årets allvarligaste vecka.

Ibland kallas stilla veckan också för dymmelveckan. Namnet kommer av den träklubba, dymmeln, som från onsdagen i stilla veckan – dymmelonsdagen – förr fick ersätta kyrkklockans vanliga kläpp. På somliga orter finns denna tradition också i dag. Under stilla veckan skulle allt vara stilla, och kyrkklockan skulle ljuda med dämpad klang. Även i dag vill vi att allt i kyrkan ska påminna om Jesu väg till korset. Musiken går i moll och gudstjänsterna är stilla och försöker leda oss till eftertanke och inlevelse.

Men stilla veckan har också andra namn som lyfter fram andra sidor än stillheten. I engelska kyrkan kallas den för heliga veckan, och i den ortodoxa kristenheten använder man namnet stora veckan. På dessa namn hör man att denna vecka är en tid som inte är som alla andra, utan en tid då vi firar att Guds verk i världen når en

höjdpunkt i händelserna kring Jesus. Stilla veckan är den sista delen av passionstiden, den tid som sträcker sig från palmsöndagen till påskafton. Nu följer vi Jesus till graven.

I kyrkorna firas ofta stilla kvällsgudstjänster, passionsgudstjänster, där man läser bibelberättelserna om Jesu sista vecka. I psalmboken finns evangeliernas berättelser om stilla veckan sammanställda i passionshistorien. Dessa texter återfinns sist i det avsnitt i psalmbokens bakre del som heter Den svenska evangelieboken. Många kyrkor låter också körerna framföra de stora musikaliska verk som framställer Jesu lidandes historia, som Matteuspassionen av Bach.

För Jesus själv var dessa dagar knappast någon stilla vecka. Eftersom han nu var i Jerusalem var ett stort intresse riktat mot honom, och han höll inte någon låg profil. Hela tiden fanns provokatörer runt honom som försökte få honom att försäga sig så att man skulle kunna arrestera honom.

Stilla veckans höjdpunkt

Under skärtorsdag, långfredag och påskafton når stilla veckans lidandedrama sin höjdpunkt. Händelserna inleds med skärtorsdagens sista måltid, den som också var den första nattvarden. De fortsätter med gripandet av Jesus och sedan korsfästelsen på långfredagen. Sedan börjar en spänd väntan över påskafton, innan påskdagen bryter in.

Till eftertanke och bön under stilla veckans inledning

Ur djupen ropar jag till dig, Herre.

Herre, hör mitt rop,

lyssna när jag bönfaller dig!

Om du lade synder på minnet,

Herre, vem kunde då bestå?

Men hos dig finns förlåtelse,

och därför fruktar man dig.

Jag väntar på Herren,

jag längtar,

jag hoppas få höra hans ord.

PSALTAREN 130:1–5

Stilla veckans psalmer

137 Den kärlek du till världen bar

145 När världens Frälsare jag ser

611 Vackra törnrosbuske

Fler böner, psalmer och texter med anknytning till temat finns i Bönboken Tradition och liv.

Barnens högtidsbord under stilla veckan

Ställ fram stilla veckans symboler: ett bröd som påminner om den första nattvarden på skärtorsdagens kväll, korset där Jesus dog på långfredagen och en grav – byggd av flata stenar – som påminner om den tid då Jesus var död. Placera gärna en vas med knoppande kvistar vid korset som en symbol för våren och påsken, för livets seger över döden.

Tankarna bakom barnens högtidsbord närmare beskrivna i Tradition och liv.