Säkerhetsarbetet angår hela församlingen

Det är det vi inte tänkt på som kan bli en fara. Om alla i församlingen har säkerhetstänket i bakhuvudet, minskar risken för att något glömts bort. ”Handbok för säkra byggnader” blir en hjälp att få med allt. Men Elisabeth Svalin Gunnarsson vill att arbetet med de här frågorna ska vara roligt också.

Elisabeth Svalin Gunnarsson har jobbat med projekten Tidernas kyrka, Öppen kyrka för Svenska kyrkan, men också med kulturturism på Riksantikvarieämbetet. Redan år 2005 skrev hon en handbok i säkerhet för Svenska kyrkan, men den nya boken tar ett helt nytt grepp om ämnet säkra fastigheter.

- Det här är verkligen viktigt för alla som på något sätt är verksamma i kyrkan. Tanken är att det ska vara en handgriplig bok som inte bara ställs in en hylla, utan som lever. Och så vill jag att den ska vara rolig att läsa.

Hon betonar att arbetet med säkerheten i kyrkans lokaler inte är något som kan hängas upp på en enda ansvarig person, utan att detta är något som alla ska vara inblandade i.

Ingen kedja är starkare än sin svagaste länk, och det är extra sant här. Alla ska känna att min del är lika viktig som någon annans. Att arbeta med det här kan också bli ett sätt att jobba ihop församlingen.

Även volontärer ska absolut inkluderas i arbetet, menar Elisabeth, för de har något som de anställda ofta lider brist på.

- De har tiden! Anställda kan vara stressade, på väg från det ena till det andra, men de som exempelvis jobbar som kyrkvärdar eller i en vägkyrka eller liknande kan upptäcka saker bara genom att gå omkring och titta.

Hon ser stölder och bränder som de två stora säkerhetsriskerna.

- Stölder var ett större problem förr, men det är inte lika aktuellt nu när inte lika många har kontanter till kollekten och liknande. Då handlar det i stället om mer avancerade stölder.

Men brandfaran är något som kyrkan alltid kommer behöva hantera.

Vi är ju så förtjusta i ljus! Det finns församlingar där folk suttit med ljus i händerna i bänkarna. Och så sitter det människor med långt hår och dunjackor där också. Det kan hända mycket.

Brandolyckor är också så definitiva, på ett annat sätt än stölder.

- Det är tråkigt med stölder och när saker försvinner, men vid brand är både kyrkobyggnad och människoliv i fara. En kyrka som brinner ner blir som en stor sorg i bygden, det är nästan som man förlorat en person.

Svenska kyrkan har inte varit dålig på att tänka säkerhet i sina fastigheter tidigare, men Elisabeth hoppas att hennes bok kan hjälpa församlingar att bli lite mer systematiska i sitt arbete. Det är viktigt att allt som händer dokumenteras. Och ibland även det som inte händer. Det kan till och med löna sig att vara lite av en olyckskorp och vara uppmärksam på det som skulle kunna hända.

Ofta är det som blir en fara det som man inte har tänkt på, påpekar Elisabeth. Det som kan tyckas bagatellartat och nästan som en sådan småsak att den är löjligt att ens fundera över, är också värt att notera.

- Vi ska aldrig rynka på näsan åt bagateller. Det är viktigt att även rapportera sådant som nästan hände. De här ”nästan”-rapporterna gör oss uppmärksamma på vad som skulle kunna hända.

När kyrkobyggnader börjar användas på nya sätt, uppstår också situationer som man aldrig tidigare behövt förhålla sig till. Vad händer exempelvis när kyrkoherdens arbetsrum flyttar in i sakristian, och en mobilladdare glöms kvar och fattar eld i ett rum fullt av textilier? Elisabeth vill att boken ska vara ett verktyg för att kunna se riskerna innan de händer, och kunna förebygga dem – även sådant som verkar långsökt.

- Vi kan aldrig säga aldrig, eller att det är otroligt att något skulle kunna hända. För det händer. Men tänker vi bara tanken en gång har vi tagit ett viktigt steg.

I boken tar Elisabeth upp el, åska, vatten, larm, skadegörelse och personsäkerhet. Den är praktisk och full av checklistor, för att församlingen ska kunna arbeta sig igenom den tillsammans, och alla sedan ska veta glasklart vem som har ansvar för vad.

- Och så vill jag att det ska vara ett trevligt språk också! Jag tycker det här är väldigt spännande, och jag vill att man ska kunna läsa boken utan att falla i sömn på sidan fem.

De personer som fått testläsa har varit väldigt uppskattande.

- Ja, alla har varit så glada och sagt att det är bra att en sådan här handbok kommer.