Pilgrim´s Walk for Future är en del av Svenska kyrkans färdplan för klimatet.

Pilgrim´s Walk for Future

Pilgrim´s Walk for Future arrangeras av Vadstena Pilgrimscentrum, Linköpings stift i samarbete med Växjö och Lunds stift. 

Vi vandrar för klimatet

Den 18 juli gick startskottet för den internationella pilgrimsvandringen Pilgrim´s Walk for Future. Vandringen startade vid klosterkyrkan i Vadstena och går hela vägen till klimatmötet COP26 i Glasgow i början av november.

Verbum deltar genom 4 representanter som kommer att uppdatera oss utefter vägen så håll utkik i sociala medier från och med 18 juli och läs mer om dem nedan. Först ut på vandringen var Jennie Högberg, präst i Frustuna församling med inriktning mot bland annat pilgrim och ekoteologi och kanske mer känd som en av initiativtagarna till Preachers for Future.

Annika Spalde leder kärntruppen och med på vandringen har hon och vandringsgruppen olika verktyg som kommer användas. Ett av dem är den nya boken Hållbar vandring med Frälsakransen av Pär Friberg och Magnus Myrberg.

Verbum är samarbetspartner till Pilgrim´s Walk for Future och deltar även med en uppsättning av boken och en uppsättning av Frälsarkransen, som båda ska kunna vara till hjälp för en inre reflektion.

Författarna Pär Friberg och Magnus Myrberg ser fram emot att boken kommer användas i ett sammanhang som gynnar miljön och en mer hållbar planet. –Vi är så glada att få vara del av denna manifestation för klimatet och hoppas att allt fler ska få upp ögonen för hur våra inre liv och hållbar utveckling hör samman.

Pilgrim´s Walk for Future arrangeras av Vadstena Pilgrimscentrum, Linköpings stift i samarbete med Växjö och Lunds stift. Svenska kyrkan har beslutat om en färdplan för klimatet. Pilgrim´s Walk for Future är en del av denna.

Jennie Högberg – vandrade 18-25 juli

Jag heter Jennie Högberg och är präst i Frustuna församling i Gnesta kommun. Jag jobbar som komminister bland annat med inriktning mot pilgrim och ekoteologi. 

Jag lever med Pär Friberg i en sommarstuga i Gnesta - och tillsammans har vi en gathund från Rumänien. Jag är intresserad av vegansk matlagning, odlar mycket - försöker odla så mycket grönsaker det bara går - och bjuder gärna sniglarna på lite sallad, djurvän som jag är sedan barnsben. 

Jag har egentligen varit engagerad i klimatfrågan så länge jag kan minnas. Jag började strejka tillsammans med Greta Thunberg och hakade tillsammans med Lena Bergström och Karin Ingridsdotter, inom Equmeniakyrkan, tidigt på klimatrörelsen. Vi startade gruppen Preachers for Future* som finns både på Facebook och Instagram, där vi berättar om vad vi gör, till exempel var och när vi samlas på olika ställen i landet. 

Att vara med på Pilgrim´s Walk for Future är att leva i den övertygelsen att vi behöver göra en förändring; vi utnyttjar ju jordens resurser genom vårt sätt att leva. Pilgrimsvandringen är en protest mot det och det är samtidigt en kombination av de intressen jag brinner för. 

Jag ser jättemycket framemot vandringen och att få möta personer som har samma övertygelse som jag. Jag tycker det är ett jättebra initiativ och det är helt i linje med vad vi behöver göra, och det vi står för inom Svenska kyrkan. Den här vandringen förkroppsligar ju verkligen det budskapet, att vi aktivt gör något åt klimatet. 


*Initiativtagare till Preachers for Future: Jennie Högberg (präst i Svenska kyrkan), Lena Bergström (evangelist i Equmeniakyrkan), Frans Wingård (diakonkandidat i Equmeniakyrkan) och Karin Ingridsdotter (pastor i Equmeniakyrkan). 

20 juli

De första stegen är tagna på vandringen mot klimattoppmötet i Glasgow. (Om man bortser från alla förberedelser och alla som på olika sätt banat väg för Pilgrim's Walk for Future. Och så alla steg som redan vandrats och registrerats på hemsidan.)

Vilken känsla när vi fått höra vandringsledaren Annika Spalde läsa budkaveln på torget i Vadstena, vi hade vinkats av med psalmen Må din väg gå dig till mötes och tog första stegen mot Glasgow.

Vid delningen (vi delar var och en några tankar om dagens vandring) på kvällen kände jag stor tacksamhet över att få vara i den här vandringsgemenskapen. Att få vandra tillsammans med andra, som kanske likt mig, enbart kan ana vilken betydelse den här vandringen har och kommer att få.

Vi går tillsammans, med våra ryggsäckar som rymmer det vi behöver, insuper verkligheten, delar gemenskap och tar ett steg i taget.

Det slog mig att bakom varje steg vi tar finns ett beslut och en vilja att göra allt man kan och orkar för klimatet.

21 juli

Milen börjar kännas i kroppen. Framförallt i ömma fötter och där ryggsäcken skaver. De kyrkor som upplåtits åt oss att sova i ger välbehövlig vila och våra stopp längs vägen med mat, vätska och bön ger nödvändig återhämtning.

Men jag tror ändå att det mina medvandrare och jag bär i våra hjärtan skaver mer än skoskav, ömmar mer än blåsor och tynger mer än någon ryggsäck.

Det känns tungt att tänka på klimathotet och att människor och djur redan lider.
Jag kan drabbas av känslor av maktlöshet när jag tänker på det.

Samtidigt går vi inte här och hänger med våra huvuden. Vi delar vår otillräcklighet men håller hoppets fana högt. På lunchmässan vi hade igår, med utsikt över ett fantastiskt landskap, fick vi dela kärlekens och hoppets måltid.

Den måltid där vi får hämta kraft i Guds oändliga kärlek och gång på gång sändas ut att ge den kärleken vidare.
I texten om kärlekspärlorna I boken Hållbar vandring med frälsarkransen står det: ”all kärlek har sin källa hos Gud och vi älskar eftersom Gud först älskade oss” (s 60). Det är hopp för mig.

Mötte en rejäl fysisk begränsning när jag plötsligt fick ihållande kramp i ena höften. Men inom loppet av en halvtimme hade jag erbjudits att få min packning buren, massage, smärtstillande, liniment och ett par stavar.

En stund senare kom följebilen som hört talas om min onda höft från någon i gruppen och med viss tveksamhet hoppade jag in och åkte med till nästa viloplats.

Jag får ibland kämpa med att ta emot hjälp och tvekade en sekund inför varje erbjudande. Men övar mig i att säga; ja! Tack! Gärna! Pilgrimsvandring är ett särskilt bra tillfälle för det.

Att vara pilgrim är att vara både utsatt och omhuldad på samma gång. Utsatt för att kroppen har sina begränsningar och omhuldad och stark för att det i gruppen finns en oändlig styrka.

Vi behöver göra detta tillsammans. Allas våra gåvor och resurser behövs. Att rädda livet som finns på den här planeten kräver att vi lever efter pilgrimsrörelsens djupaste mening - att vi är här tillsammans, med varandra, med andra varelser, med hela skapelsen, med Gud. Med Guds rike inom oss, i Guds rikes närvaro och på väg mot Guds rikes fullbordande.

Efter masssge, linement och vila är jag nu redo att vandra vidare. Tillsammans.

23 juli

Mötte en rejäl fysisk begränsning när jag plötsligt fick ihållande kramp i ena höften. Men inom loppet av en halvtimme hade jag erbjudits att få min packning buren, massage, smärtstillande, liniment och ett par stavar.

En stund senare kom följebilen som hört talas om min onda höft från någon i gruppen och med viss tveksamhet hoppade jag in och åkte med till nästa viloplats.

Jag får ibland kämpa med att ta emot hjälp och tvekade en sekund inför varje erbjudande. Men övar mig i att säga; ja! Tack! Gärna! Pilgrimsvandring är ett särskilt bra tillfälle för det.

Att vara pilgrim är att vara både utsatt och omhuldad på samma gång. Utsatt för att kroppen har sina begränsningar och omhuldad och stark för att det i gruppen finns en oändlig styrka.

Vi behöver göra detta tillsammans. Allas våra gåvor och resurser behövs. Att rädda livet som finns på den här planeten kräver att vi lever efter pilgrimsrörelsens djupaste mening - att vi är här tillsammans, med varandra, med andra varelser, med hela skapelsen, med Gud. Med Guds rike inom oss, i Guds rikes närvaro och på väg mot Guds rikes fullbordande.

Efter massage, linement och vila är jag nu redo att vandra vidare. Tillsammans.

 

24 juli

För mig är vandring en slags vila. Jag finner vila i lunken, i rytmen som skapas av rutinerna kring vandringen, i att vi bär varandra, i böner och pilgrimsmässor.

Varje söndag är vilodag på vandringen mot Glasgow.

Den vilan är oerhört viktig. Det är då kroppen kan återhämta sig efter 6 dagars vandrande. Och muskler kan byggas upp.

Det är vanligt att man under pilgrimsvandringar planerar in stunder då man går i tystnad. För mig är de stunderna guld värda. Ibland känns det trist att avbryta ett trevligt samtal för en stunds tystnad men i tystnaden får vi nya perspektiv. Kanske får samtalet en annan riktning när vi bryter tystnaden och börjar samtala igen?

Tystnad kan förändra livet helt.

I boken Vandra hållbart med frälsarkransen står det om tystnadspärlorna;

"Tystnaden kan så bli en särskild väg till sinnesro, men även till självkännedom och klarsyn. Med den andliga klarsynen växer den kärleksfulla uppmärksamheten. Och den som är kärleksfullt uppmärksam kan inte vara tyst inför det hon erfar."

Nu har jag vandrat min sista sträcka på Pilgrim’s Walk for future och mina medvandrare och kommande vandrare tar budkaveln vidare mot Glasgow.

/Jennie Högberg

Jennie Högberg

Ragnhild Carlström – vandrade 2-3 augusti

Mitt namn är Ragnhild Carlström. Bor i Stjärnhov i Sörmland med en fot i Stockholm. Stor trädgård, underbar och arbetskrävande. Har kärbo, dotter och barnbarn. Daga heter vår församling där jag är med och leder pilgrimsvandringar.

Kombinationen av vandring och oro för klimatet blev avgörande för mig. Dessutom får jag möjlighet att gå en gammal pilgrimsled i trakterna av min hembygd i Småland.

Det jag ser fram emot är att träffa människor som är engagerade och beredda att satsa tid och kraft på klimatfrågan och återupplivandet av pilgrimsvandring.

2 augusti

Tredje veckans vandring, min första dag. Nydala-Värnamo, tre mil och längsta dagsetappen.

18 personer lämnar Nydala kloster efter morgonbönen och när vi bekantar oss framgår att flertalet är dagsvandrare, både från trakten och mer långväga ifrån. Färdledaren är från Fryele och utlovar oss lunch i församlingshemmet.

Efter 17 km i de småländska skogarna är det härligt att få sitta ner och äta en god soppa - och han som lagat den är en gammal bekant!

13 km senare når vi min barndoms Värnamo: som alltid lite nostalgiskt.

I morgon blir det nya möten med nya människor, i dag bl a ett fint samtal med en ”dagsvandrande” kvinna.

3 augusti

Så många Värnamobor som dök upp på morgonen! Under dagen hade jag flera intressanta samtal med dagsvandrarna och fick veta en hel del om det nutida livet i Värnamo och om hur kyrkan och frikyrkorna förändrats sedan jag bodde här.

Lunchmässa utanför Tånnö kyrka och bad i Vidöstern.

Sen blev det tråkigt: jag fick mer och mer ont i ett knä och sackade efter gruppen och några kilometer före dagens slutmål i Dörarp fick jag ge upp. Jag som aldrig haft såna problem! Svårt känna och visa sig svag - en nyttig läxa måhända.

Adjö till gruppen och vandra väl!

/Ragnhild Carlström

Ragnhild Carlström

Birgitta Stolt – dokumenterade vandringen 20 - 21 augusti

Jag heter Birgitta Stolt, är 51 år, och mamma till Isabelle 15 och Sebastian 11 år. Tillsammans bor vi på Södermalm i Stockholm.

Jag är frilansjournalist, men utbildar mig till diakon, och hoppas kombinera dessa två fantastiskt roliga och meningsfulla yrken. Jag älskar mötet med människor, samt att resa, läsa, och lära mig nya saker i livet, till exempel som för tillfället att lära mig spela trummor och åka skateboard med sonen, som tyvärr även bidrar till en och annan stukning.

Jag fick frågan av Verbum att dokumentera en del av vandringen, och har också under senare år börjat att pilgrimsvandra både själv och med vänner. Naturen är ett heligt tempel. För mig bidrar den till ett större inre lugn, läkning och en möjlighet att bättre förstå Gud och livet. Men den här gången handlar det inte framför allt om detta, utan om att manifestera allvaret i den klimatkris som världen befinner sig i. Vi vet att tiden är kort och att vi alla, på individnivå såväl som på företagsnivå, behöver börja göra radikala förändringar i hur vi förhåller oss till naturen. 

Jag ser fram emot att möta upp tappra pilgrimsvandrare i Malmö nu i augusti när de sedan ska ta sig med båt över till Danmark och höra om deras tankar kring vandringen, och vad de stött på under vägen, samt vilka förhoppningar de har att denna vandring ska ha för hela klimatdebatten och omställningen mot en mer grön, global livsstil. Det finns fortfarande hopp om vi alla agerar nu, i stort och smått. 

Allt gott, Birgitta


Läs Birgitta Stolts intervju med Pär Friberg här.


 

Birgitta Stolt

Linnea Berg – vandrade 1-3 september

Jag heter Linnea Berg, är 27 år och bor i Huddinge tillsammans med min man. Har alltid en bok med mig och försöker just lära mig att bli bättre på att ta hand om mina växter. Jag har sedan våren 2019 jobbat som redaktionsassistent på Verbum.

Att få göra ett statement för klimatet i samband med en pilgrimsvandring gjorde mig engagerad direkt! Och jag är så glad att jag får möjlighet att göra detta. 

Mina förväntningar på vandringen är att få träffa nya människor som brinner för samma saker som jag, vara ute i naturen och förhoppningsvis lära mig något nytt.


1 september

 

Jag hade många olika funderingar och förväntningar på den här vandringen, men den är så mycket mer. Det har bara gått ett dygn sen jag mötte upp vandringssällskapet men det känns som om vi känt varandra mycket längre. Jag känner så stor respekt för alla som väljer att delta i den här vandringen, oavsett hur, och står upp för vår fina jord som är så sjuk.

Men ångesten river i halsen när jag tänker på hur mycket som försämrats klimatmässigt sen jag föddes för nästan 30 år sedan. Hur akut läget är idag. Jag tänker på att jag läste en undersökning om att de som har mest klimatångest är barn. Varför är det så? När gick det fel? Kan vi rädda det här?

Jag pendlar mellan bottenlös förtvivlan och försiktigt hopp. I boken Hållbar vandring med Frälsarkransen står det om nattens pärla. ”Ett första steg är att se vårt mörker, erkänna

vår skuld och be om och ta emot Guds förlåtelse.” (sid 76) När jag läser det sänks mina axlar något och jag väljer att i alla fall i morgon välja hoppet.

2 september

Det blev en dag av hopp. Redan på morgonandakten pratade en av mina medvandrare om hur viktigt det är att hitta gemenskap i arbetet med den akuta klimatfrågan. Ensam är inte stark och jag känner att jag gärna vill hitta ett sådant sammanhang i min vardag.

”Livet ges som gåva, och människan får till uppgift att tillsammans med allt annat levande fullgöra Guds goda avsikter med skapelsen.” (sid 39) står det om Jagpärlan i Hållbar vandring för Frälsarkransen. Och det stämmer ju så väl! För tänk vad mycket lättare allt blir när vi är och gör saker tillsammans. Här på vandringen har alla så kloka idéer, nya tankesätt och unika erfarenheter. Jag lär mig så mycket, får tröst och stöd och kanske får även mina tankar någon annans att spinna vidare.

När vi kommit fram till dagens destination Sakskøping hade vi möte med två personer som jobbar med klimatfrågan i kommunen. De var så sprudlande och fulla av planer och idéer. Och de sa också att om vi ska kunna vända den negativa utvecklingen så måste alla vara med. Vi måste göra det tillsammans. Och jag kände återigen hopp då jag ofta känner mig ensam och obetydlig i den här stora frågan. Men om vi bara gör det tillsammans, ett aktivt val i taget, så finns det stort hopp för den här världen.

3 september

 

Det är fredag kväll, vi har kommit till Maribo och min vandring är slut. Imorgon åker jag hem till Stockholm igen. Som jag tidigare skrivit känns det som jag känt människorna i min vandringsgrupp, och vandrat mycket längre, fast jag kom i tisdags kväll. Det känns som att jag hittat min plats i gruppen, har en unik relation till var och en av de andra vandrarna och tillför något med min närvaro. Därför känns det lite sorgligt och tungt att lämna. För vad är egentligen de finaste och viktigaste stunderna i livet? För mig är det relationer med andra människor, djur och natur och och inte när jag köper en ny tröja. I Hållbar vandring med Frälsarkransen står det om tystnadspärlorna ”Våra rikaste stunder är de ögonblick när vi delar glädjen att finnas till med allt levande på jorden. En livsupplevelse kan inte köpas för pengar.” (sid 35) Och allt jag fått uppleva de senaste tre dagarna går absolut inte att köpa men kommer vara kvar som fina minnen hos mig för alltid.

Det här har varit min första pilgrimsvandring men det kommer definitivt inte vara den sista. Att ta en paus från vardagen på det här sättet, gå in i sina tankar, prata om svåra frågor och ha ett gemensamt mål tror jag att alla skulle må bra av att göra ibland. Jag tar med mig så mycket kärlek, värme, kunskap, nya vänner, hopp, kämparglöd och tankar hem.

Vi blev intervjuade av dansk tv min första vandringsdag och senare på kvällen satt vi alla på vandrarhemmet och tittade på inslaget. En lokalbo vars hem vi passerat blev också intervjuad. Han sa att han inte tror det vi gör kommer att göra någon skillnad. Och kanske har han rätt. Men vi har i alla fall försökt.

Tack Verbum att jag fick göra den här otroliga resan! Tack mina fantastiska medvandrare och vandringsledare Annika Spalde. Och tack till mig själv för att jag ensam vågade göra något helt nytt.

/Linnea Berg

 

 

 

Det löser sig genom att gå - Solvitur ambulando

Boken Hållbar vandring med Frälsarkransen är tänkt som en kompass för ett mer hållbart liv. Pär

Läs artikeln

Vandra hållbart med Frälsarkransen hela vägen till Glasgow!

Den 18 juli inleds en stor internationell pilgrimsvandring som går ända från pilgrimsstaden Vadstena till klimatmötet COP26 i Glasgow. Knappt 200 mil kommer den vandrare som deltar hela sträckan att gå...

Läs artikeln

Gör en hållbar vandring med Frälsarkransen

Hållbar vandring med Frälsarkransen är skriven av prästen Pär Friberg och läraren Magnus Myrberg. Med boken vill de lyfta fram hur våra inre- och yttre liv hör ihop, samt uppmuntra till hållbar utveckling, med hjälp av Frälsarkransen...

Läs artikeln