Visste du att vi stöttar över 100 församlingar och pastorat i deras kommunikationsarbete. Nyfiken på hur?
Ramar skapar utrymme för olikheter
Vad väger tyngst? De nattvardspraktiker som finns i församlingarna eller de nya lärodokumenten om nattvarden? Det är en felställd fråga, menar redaktörerna för den aktuella boken Som spridda sädeskornen, om nattvarden i Svenska kyrkan idag. Spänningen mellan den levda och den normativa teologin kan lösas av mer samspråk, eftersom det är mellan teologins olika stämmor som lärande, insikter och uppenbarelser uppstår.
Kan nattvard väcka upprörda känslor? Absolut! Debattvågorna har varit höga kring hur nattvarden beskrivs i både den nya kyrkohandboken och biskopsbrevet ”Fira nattvard”. Det stora engagemanget kan förstås i relation till spänningen mellan teologin i de nya normativa dokumenten och den levda teologin, det vill säga det som sägs och görs i församlingarna.
– Jag tycker om ordet spänning, för detta är precis som med elektrisk spänning: det finns kraft och rörelse, men det kan också bli problematiskt om man inte förstår vad spänningen är och kan förhålla sig till den, säger Frida Mannerfelt, präst och forskare.
Hon är redaktör för den nya antologin Som spridda sädeskornen – Perspektiv på nattvardens levda teologi, tillsammans med prästen och forskaren Teresia Derlén. Titeln syftar på att de tolv medverkande teologerna och forskarna dels har olika teologiska inriktningar och dels skriver om allt från musik, barn och ekumenik till klimat och digitalisering. Att belysa Svenska kyrkans nattvardsteologi från flera perspektiv – och att inte bara inkludera den levda teologin i samtalet utan få in den i det akademiska finrummet – har varit viktigt för dem som redaktörer.
– Det är lätt att den normativa teologin kortsluter spänningsfältet genom att ta för stort utrymme. Därför vill vi i boken synliggöra och legitimera den levda teologin, säger Frida Mannerfelt.
I ett av bokens kapitel har prästen och forskaren Elin Lockneus intervjuat gudstjänstbesökare i en vanlig församling om hur de ser på nattvarden. Det visar sig att det viktigaste för dem är den individuella upplevelsen, att de tar emot Kristi kropp in i den egna kroppen genom bröd och vin. Den gemenskap i Kristi kropp som biskopsbrevet om nattvarden betonar upplever de däremot inte som viktig. Är den diskrepansen ett problem?
– Nej, inte i sig, svarar Teresia Derlén, men det är viktigt att det inte blir en slagsida åt något håll i beskrivningarna av nattvarden.
Det är alltid en balansgång att röra sig i spänningen mellan normativ och levd teologi. En väg framåt, menar Teresia Derlén och Frida Mannerfelt, är att inte se den normativa teologin som en borg, utan snarare som ett tält som ger den levda teologin ett tryggt och tydligt rum att verka i.
– Sådana ramar skapar utrymme för olikheter. Vi kan vila i att det här är Svenska kyrkan och att den är så här bred. Det finns många nattvardspraktiker genom kyrkohistorien och alla ryms i det lutherska tältet som vi bor i. Låt oss glädjas över att vår enhet rymmer en mångfald! säger Teresia Derlén.
Som spridda sädeskornen är en del av bokserien Svenska kyrkans forskningsserie som publicerar kyrko- och samhällsrelevant forskning som har genomgått en peer review-process.
Frida Mannerfelt och Teresia Derlén ger … 3 goda skäl för mer samspråk mellan den levda och normativa teologin
Utmanar teologisk ensidighet
Den normativa och levande teologin kan utmana varandra på ett gott sätt. Under 1600-talet sågs exempelvis nattvarden i församlingarna främst som ett sätt att uttrycka byagemenskap, att vara Guds folk tillsammans. Då fick den normativa teologin visa att nattvarden också handlar om den personliga relationen med Gud. Nu är betoningen i den levda teologin mer på hur viktig nattvarden är för ens personliga tro. Då kan den normativa teologin påminna om att det också handlar om en större gemenskap som kyrka. Tvärtom kan den levda teologin och förståelse för lokala behov ge viktiga insikter till dem som formulerar den normativa teologin.
Skapar rum för teologiska samtal
Ibland kan det bli för fasta positioner i församlingslivets levda teologi: "Så här gör jag, eller vi." När man tar in den levda teologin i akademin töjs det ofta upp ett rum där man kan vrida och vända på sina egna övertygelser och öppet lyssna på andra. Omvänt kan det leda till positiva och engagerade samtal inom akademin, när man väljer att lyfta upp den levda teologin som något angeläget och viktigt. En mångfald av stämmor utmanar våra teologiska ryggmärgsreflexer, vilket är bra och nyttigt.
Ger skydd för teologisk mångfald
Den normativa teologin kan, liksom tältväggar, ge ett skydd för mångfalden i den levda teologin. Den tydliggör var gränserna går, att detta ryms inom Svenska kyrkan och detta inte, samtidigt som det finns ett stort utrymme inom tältet för olika praktiker. Och tältväggarna är inte helt fasta, det går att justera dem.