Ny konfirmandbibel!

Låt konfirmanderna upptäcka Bibeln med den nya färgstarka Bibeln, konfirmand!

KÖP BIBELN, KONFIRMAND

Köp Bibeln, konfirmand!

Inspiration och tips

Hur arbetar andra församlingar för att locka fler konfirmander? Klicka på länkarna för att läsa tips och artiklar!

Tidigare publicerad i Kyrkans tidning



Foto: Jonathan Niklasson-Burlin

Fler tips till unga ledare

Som unga ledare saknade Jonathan Westerling och Jacob Bergvall en bok med inspiration och tips på lekar samtidigt som trosläran förklarades. Nu har de på egen hand skrivit den bok de själva hade behövt.

Verktyg för unga ledare (Verbum) är titeln på den nyutkomna inspirationsboken. Undertiteln lyder Med Jesus i centrum.

Boken är upplagd utifrån kapitlen Några tankar om tro, Du som ung kristen ledare, Att arbeta med lek, Att arbeta med andakt och Att arbeta med bön.

– Vi är inte unga ledare längre men vi brinner för de här frågorna, säger Jonathan Westerling som fortfarande är församlingsaktiv med ett stort intresse för ekumenik.

– Just att sätta Jesus i centrum och särskilt förklara trosläran, grunderna i den kristna tron, på ett enkelt sätt har varit väldigt viktigt för oss. Det ska vara så enkelt att en ung ledare kan läsa och ta till sig texten och kanske berätta för sina kompisar vad det handlar om.

Vid sidan om kristen tro är ledarskapsfrågorna centrala i boken. Vad innebär det att vara en god förebild? Hur kan man utveckla sitt ledarskap? Konflikthantering, grupputveckling och återkoppling diskuteras också.

För att passa målgruppen, unga ledare, har förenkling och exempel varit viktigast i arbetet. Exempel på olika sorters lekar ges också, rörliga lekar, grupptävlingar och isbrytare.

Det hela började på allvar när Jonathan Westerling var med om att bygga upp ungdomskvällarna Beat i Linghems församlingsgård i Åkerbo församling i Linköpings stift 2011. Där låg fokus på att utveckla det man var bra på som ledare.

– Då byggde jag upp en verktygslåda med tankar och funderingar, idéer, praktiska tips och annat som jag använde mig av på träffarna. Allt det låg till grund för boken. Jag tog kontakt med min kompis Jacob Bergvall för att bolla idéer och skriva ihop. Och så växte boken fram.


Tidigare publicerad i Kyrkans Tidning, Text: Kajsa Söderberg

Tidigare publicerad i Kyrkans tidning



Foto: Marcus Gustafsson

Lek som ger trygga ledare

Lek på rätt sätt skapar trygga och respektfulla unga ledare och konfirmander. Kyrkans Tidning är med när lekkonsulenterna Henrik Brosché och Johan Reftel utbildar unga ledare i Sollentuna församling. För sjuttonde året i följd.

– Hur tror ni att det känns för konfirmanden att stå i mitten helt ensam? Alla som sitter runt omkring har hela makten. Men om vi vänder på det och gör så här, så förändras hela maktbalansen. Då för vi in makten till mitten och då blir mitten trygg.

Johan Reftel håller fast kursdeltagarnas uppmärksamhet med sin entusiasm och smattrande göteborgska. På tavlan på väggen bakom honom antecknar kollegan Henrik Brosché på ett jättepapper. Så här, visar de tillsammans, tar man kliven i Lek-trappan, metoden till en trygg gemenskap.

Varför blir en del lekkvällar så bra och roliga och andra inte alls bra? Vad är det som gör att en andakt blir så fin och andra inte funkar? Vad betyder det att lära sig namnen och möta alla i en grupp med namn, blick och leende? Hur känns det att bli sedd och välkomnad? Vad skiljer en rolig namnlek från en lek med namn som inte känns okej?

Ungdomsledarna som går sin tredje termin på ledarutbildningen nickar till frågorna Johan Reftel ställer. De var alldeles nyss själva konfirmander och minns precis hur det var att komma ny till en grupp. Hur de försökte skapa en trygg plattform bland nya och gamla kompisar, i ett nytt sammanhang, kanske på en ny plats.

Höstens lekdagar för unga ledare i Sollentuna församling, norr om Stockholm, handlar om lekandet som metod att skapa en trygg gemenskap. Teori varvas med praktik, och ungdomarna får tips på nya lekar och sätt att förnya gamla. Deras egen kunskap om lekar och vad man kan göra för att få ihop en grupp är imponerande.

– Vad betyder det att leka med mycket energi och lägre energi? Hur kommer man bäst i gång? Spar på essen som ni har. Har konfirmanderna roligt, har de roligt. Ni behöver inte lägga in en högre växel då. Och avbryt inte leken i onödan.

Exemplen är många och handfasta. Det leks och skrattas. Att lära sig ett namn kopplat till ett annat ord, en rörelse och ett ljud är ett bra knep att minnas. Men att sitta längst bort och försöka minnas allas namn kan kännas jobbigt, därför gör vi namnleken tillsammans. Då känner sig ingen dum om man råkar tappa bort sig. Men en ledare får inte säga något olämpligt, som Maja Mördare, för då triggas de andra att säga något värre för varje gång. Inget sexualiserat får förstås heller förekomma.

– Som ledare är du den som ska vara mest pinsam, ”take the heat off” som vi kallar det, utan att gå över gränsen, säger Johan Reftel.

När församlingspedagogerna Johan Reftel och Henrik Brosché började föreläsa om lek, ledarskap och gruppdynamik i början av 2000-talet talades det inte mycket om medvetet lekande. Med hjälp av metoden Lek-trappan, som de själva utvecklat, lär de ut lekandet steg för steg. Från det grundläggande första steget, till det sista klivet när alla vågar leka i en trygg grupp.

– Då i början talade man inte mycket om det här, säger Henrik Brosché. Vi har ju alla varit i sammanhang där man lekt lekar som inte alltid var så lyckade. Och vi äldre kanske minns en viss historia med en svensk prins som var på konfirmandläger där man i en lek skulle slicka sylt från varandras navlar. En händelse som en kvällstidning uppmärksammade. Det är sådana saker som man hoppas inte förekommer längre någonstans. Det är en annan tid nu med ett bättre tänk.

Johan Reftel lyfter fram att dagens ungdomar är så mycket bättre på muntlig presentation och feedback jämfört med tidigare generationer:

– Och de unga i dag är bättre på att säga i från. Den stora bomben skulle jag säga gäller kroppskontakten, en bomb som briserade förra hösten. Men lösningen är inte att bli en fiskpinne som aldrig tar i någon heller, för det kan upplevas som lika kränkande att aldrig få en kram. Det där är något som man måste lösa och hantera internt. Det är lika illa att hamna i det andra diket som att köra ner i det första. Det har blivit svårare att jobba med kroppskontakt och där måste vi hålla samtalet levande.

Sollentuna församling har länge uppmärksammat leken som pedagogiskt redskap i ungdomsarbetet. Redan när pedagog Lotta Trygg började ansvara för konfirmandledararbetet var Lektrappan en välkänd modell.

– Det känns väldigt bra att vi är inarbetade på den här reflekterande lekmetodiken. Vi använder oss av den i många sammanhang, inte bara i själva leken. Metodiken kommer in även i gruppsamtal, andakter och samtalsfrågor. Det handlar om hur en grupp fungerar, hur man tillgodogör sig kunskap när man använder sig av kroppen. Teori och praktik varvas på ett effektivt sätt.

Ungdomsledarna i samtliga distrikt i storförsamlingen Sollentuna genomgår samma utbildning vilket kvalitetssäkrar arbetet, säger Lotta Trygg.

– Det blir helt självklart för alla vad som gäller, så här leker vi i Sollentuna församling. Det sitter som en självklarhet och alla vet var gränserna går.

Fakta: Lekkonsulenter

Henrik Brosché

Stiftspedagog på Svenska kyrkan Strängnäs, föreläser om leken som pedagogiskt hjälpmedel, tidigare församlingspedagog i Lundby församling, Landvetter–Härryda församling, Nödinge församling och Tuve–Säve församling, författare till Ledarguiden samt lekböckerna Kullagret och Kulsprutan.

Johan Reftel

Församlingspedagog i Onsala församling, föreläser om leken som pedagogiskt hjälpmedel samt ledarskap, tidigare församlingspedagag i Björkekärrs församling och Starrkärrs församling, författare till lekböckerna Kullagret och Kulsprutan, Ledarguiden samt flera metodböcker för bland annat konfirmandarbete.


Text: Kajsa Söderberg, Foto: Marcus Gustafsson

Tidigare publicerad i Kyrkans tidning



Foto: Mikael M Johansson

85,9 procent av Finlands unga konfirmerades

Andelen 15-åringar som konfirmerades i Finland steg med mer än 2 procentenheter förra året.

Konfirmationen, eller skriftskolan - som den kallas i Finlands evangelisk-lutherska kyrka - blev populärare efter en nedgång under 2010-talet visar ny statistik.

2016 gick 85,9 procent av de finska 15-åringarna i skriftskolan. Året innan, 2015, var andelen 83,56 procent.

– Skriftskolan utgår från de unga, är öppen, trygg och tolerant. Konfirmandgruppen är som en församling i miniatyr. Ingen lämnas ensam och det är lätt att vara sig själv, säger Jarmo Kokkonen, tillförordnad chef för fostran och familjefrågor på finska kyrkostyrelsen, i ett pressmeddelande.

Finland har de högsta konfirmationssiffrorna i Europa, andelen pojkar är lika hög som andelen flickor och Jarmo Kokkonen förklarar detta med den gemenskap som skriftskolan skapar.

- Skriftskolan ger de unga en stark upplevelse av gemenskap. Dessutom ger den de unga upplevelser av äkta andlighet och ett varierat andaktsliv, säger han.

Något som också kan påverka deltagandet är att man för att få gifta sig i Finlands evangelisk-lutherska kyrka måste ha gått skriftskola.

Statistiken visar också att många går i skriftskola någon annanstans än i sin hemförsamling. Under 2016 valde cirka 8 400 av de 50 032 konfirmanderna en skriftskola utanför hemförsamlingen. Förra året deltog ungefär 22 400 unga hjälpledare i konfirmandverksamheten.


Tidigare publicerad  i Kyrkans Tidning. Text: Kristoffer Morén, Foto: Mikael M Johansson

Tidigare publicerad i Kyrkans tidning

I många konfirmandgrupper är flickorna fler än pojkarna. Med på konfirmations- och seglarlägret på Bohus-Malmön förra sommaren var 20 flickor och 15 pojkar. Foto: Marcus Gustafsson

Ungdomsledarna nyckeln till pojkarna

Könsfördelningen är en utmaning för konfirmandarbetet. Oftast är det flest flickor i konfirmandgrupperna. Men det finns undantag. Som Västerleds församling i Stockholm.

Tendensen är tydlig bland de tio församlingar som är störst på konfirmandarbete i landet, sett till antalet konfirmander under 2017. Vallentuna församling hade i fjol 145 unga som konfirmerades, varav 68 procent var flickor. I Motala församling konfirmerades 140 ungdomar, varav 70 procent var flickor.

I Västerleds församling, i västra Stockholms kommun, är läget dock ett annat. Där konfirmerades 94 flickor och 95 pojkar under 2017, uppdelade på sju grupper.

– Den jämna fördelningen följer ett tidigare mönster, säger församlingspedagog Anna Höök. Vi försöker tänka jämställt när vi sätter samman informationsmaterial, vi visar bilder på lika många pojkar som flickor.

Anna Höök säger att ungdomsledarna är nyckeln in bland ungdomarna i församlingen, att de är goda förebilder och att de finns i många olika sammanhang med goda kontaktytor ut mot de unga.

– De idrottar, är med i scouterna och är allmänt aktiva ungdomar. De skäms inte för sitt kyrkliga engagemang utan är stolta ambassadörer för det som görs i kyrkan.

Något över hälften av konfirmanderna går vidare till ledarutbildningen året efter konfirmationen. Efter utbildningsåret får de unga ledarna jobb i en konfirmandgrupp.

– Ofta blir man inte klar på ett år utan känner att man vill utveckla frågorna kring tro och livsåskådning, säger Anna Höök. Det är ett av skälen till att många fortsätter efter konfirmandåret.

– Enligt min erfarenhet börjar något fler tjejer än killar som ledare, men killarna blir kvar något längre i verksamheten. Pojkarna säger att det känns skönt att vara i ett sammanhang där man inte blir bedömd, som inom idrotten, utan platsar i laget ändå.

Bland de tio församlingar som har flest konfirmander i Sverige finns sju Stockholmsförsamlingar med hög socioekonomisk status. Att andelen konfirmander med medelklassbakgrund är stor är något som projektet Krafttag konfirmation lyfter. Förra onsdagen presenterade projektledare Anna Lundgren slutrapporten för kyrkostyrelsens arbetsutskott.

Där står bland annat att läsa att lokala omvärldsanalyser krävs för att utjämna klyftorna mellan ungdomar med olika socioekonomiska förutsättningar.

– Som jag sagt tidigare är det jätteviktigt att konfirmandarbetet tilldelas resurser och att ungdomsarbetet får ansvar och mandat. Vi måste bli bättre på relationsbyggande och det måste ske före konfirmandtiden. Det kan ske med naturliga mötesplatser, som pedagogik i kyrkorummet och påsk- och julspel. Vi får heller inte ha något glapp mellan barn- och ungdomsarbetet. Om vi vill vara kyrka och ta evangeliet på allvar måste vi ha ett diakonalt perspektiv på konfirmandarbetet.

Anna Lundgren betonar att konfirmandverksamheten behöver vara gratis, även läger och utflykter.

Kontakten med föräldrar måste också bli bättre, både före, under och efter konfirmandtiden.

– Som samhället ser ut i dag är föräldrarna väldigt involverade i sina ungdomar. Men från kyrkan är det väldigt tyst gentemot föräldrarna. Det måste vi ändra på.

Förslag till nya Riktlinjer för Svenska kyrkans konfirmandarbete håller på att tas fram. Ett gemensamt undervisningsinnehåll för allt konfirmandarbete är mycket viktigt, enligt slutrapporten.

Kyrkans tidning, 31 maj 2018

”Berättelsen gör något med oss”

Torgny Wirén är skol- och ungdomspräst i Jönköping. I vår är han aktuell med andaktsboken ”Djupare under ytan”.

När jag träffar Torgny Wirén, är det i hans vardagsrum, i villan i Jönköping. Hans två hundar ligger bredvid mig i soffan och på bordet har handukat upp med kaffe och kakor.

– Jag tycker om berättelser och är uppväxt med berättelser. Jag fick ofta frågan om de var nedskrivna, men jag tyckte att en berättelse skulle berättas, inte skrivas. Efter tio år som präst förstod jag att det ändå var dags att skriva ner dem, säger Torgny.

Torgnys arbete vid skrivbordet blev andaktsboken Under ytan. Den har använts så pass flitigt i kyrka, skola och samtalsgrupper att den efter tio år fick en uppföljare: Under ytan 2. – Fördelen med en berättelse är att den stannar kvar. Den gör något med oss. Men vad den gör med just dig, det vet inte jag.

När nu Djupare under ytan släpps, har det gått ytterligare tio år. Med texter från de två första böckerna, tillsammans med nyskrivna texter, hoppas Torgny att hans bok ska väcka något i läsaren. Till varje text har han skrivit Fundera-vidare-frågor. De kan användas som samtalsunderlag i grupp eller till egen reflektion och eftertanke.

– Jag vill att man själv på kvällen ska kunna läsa en av mina berättelser som sen kan snurra under natten, säger Torgny.

Text: Sofie Kalodimos


Köp Djupare under ytan

Tidigare publicerad i Kyrkans tidning


Foto: Marcus Gustafsson

Unga samer nyfikna på sin kultur

 

Årets samiska konfirmationsläger har precis avslutats med mässa i Burträsk kyrka. Aldrig tidigare har så många som 62 femtonåringar varit med på lägret. Längtan efter fördjupning i den samiska identiteten är stor.

Programmet på Edelviks folkhögskola i västerbottniska Burträsk är fullmatat. Samisk historia, andakter, filmvisning, språk, egen filmproduktion, sång före maten och lekar och aktiviteter fyller dagen när Kyrkans Tidning är på besök.

Mellan två pass lyckas vi få en pratstund med ett par konfirmander. Joar Svonni från Kiruna och Tilde Bergqvist från Jokkmokk är fyllda av intryck.

Roligast med lägret är att träffa folk och lära sig en massa, det är båda ense om. Särskilt uppskattade de resan till fjällen över midsommarhelgen då alla kom varandra närmare, säger Joar och visar sin samiska frälsarkrans. Mest tycker han om tystnadspärlorna som är gjorda i renhorn.

– Alla mina kompisar känner till det här lägret och mina äldre syskon gick här för flera år sedan, säger Joar Svonni. Det är liksom ett känt läger och det var självklart att jag skulle gå.

Tilde Bergqvist håller med.

– Min syster som är 18 säger att det här är det bästa hon gjort. Det är svårt att se på det när man är mitt uppe i det, men jag trivs väldigt bra. Vi har så kul.

När de visat runt där de bor går vi ut på gården. Joar har med sig en lasso och visar hur han gör när han fångar in renkalvarna i Ales-jaure där han jobbar med kalvmärkningen tillsammans med familjen på somrarna.

– Jag fångade min första ren när jag var sex år. Vi jobbar sju, åtta timmar per dag. Det är ett hårt jobb och på vintern stödfodrar vi renarna, säger han och kastar ett perfekt kast mot trä-plinten som krönts med renhorn. Själv är han inte nöjd och tycker det är lite för tungt att kasta med en 9 millimeters lasso.

Under två veckor har konfirmander och ledare arbetat sig igenom den samiska kulturen och språket, den samiska frälsarkransen och försökt få ihop den egna identiteten som samer med andlighet och kristendom. Lägerledare är Nils Johan Labba, med rötter i Laevas sameby i Kiruna kommun. Till vardags är han slöjdare och har olika förtroendeuppdrag, som ledamot av Sametinget och i Samiska rådet i Svenska kyrkan.

– Här på det samiska konfirmationslägret är den samiska tillhörigheten i majoritet. Här får vi gå in i det samiska, bekräfta dopet på samiskt vis och göra det samiska mer närvarande. Här behöver man inte förklara vad renskötsel är, här slipper man möta samhällets okunskap om det samiska, säger han.

– Den vardagsrasism som vi utsätts för i samhället, det sätt som vi blir bemötta på i Sverige, slipper vi här. Svenskarna besitter en fundamental okunskap om det samiska, man vill helt enkelt inte lära sig. Men intresset kommer och går, för fem, sex år sedan var det större. Nu går ett parti som Sverigedemokraterna framåt och då främlingsgörs det man inte förstår. Och med okunskap kommer rädsla.

Svenska kyrkans vitbok och ursäkt för de övergrepp och kränkningar som skedde i kyrkans namn mot samerna, kom först för ett par år sedan så processen med försoning är ganska ny. Just denna dag har Nils Johan Labba ett pass om samisk nutidshistoria. Konfirmanderna får göra nedslag i viktiga perioder i historien.

Hemma i Grytsjö i Marsfjällen jobbar Evelina Olofsson som språkarbetare och hon tar lägrets språkpass på eftermiddagen. I dag är det sydsamisk språkdag och vi får lära oss att den sydligaste gränsen för språkområdet går i höjd med Idre i norra Dalarna. Det mesta säger hon på samiska, men ledaren Daniel Barruk översätter till svenska. Ungdomarnas kunskaper i de samiska språken varierar och det är viktigt att alla förstår.

– Fler och fler samiska föräldrar väljer att värdera det samiska allt högre. Jag tror att det är därför lägrets popularitet ökar. Kombinationen av samisk kultur, andlighet och kristendom är det unika här. Att vi samlar ungdomar från ett så stort geografiskt område avspeglar verklighetens geografi, men också samhörigheten med varandra som folk, säger Evelina Olofsson som gör sitt sjätte år som ledare på det samiska konfirmationslägret.

– Jag känner i hjärtat att vi, det samiska folket, är på väg någonstans. Vi har mycket att jobba med, men med tålamod och Guds ledning kommer vi att få ihop processen, fortsätter Evelina Olofsson och väger orden för att det ska bli rätt formulerat. Varje felskär riskerar att bli en missuppfattning.

De flesta samiska ungdomar på lägret kommer naturligt nog från de nordligare delarna av Sverige, men även så långt söderut som Vreta kloster utanför Linköping. Ulrika Stenman jobbar vanligtvis som diakon i Öckerö församling utanför Göteborg.

– Jag tror att det är bra att jag symboliserar det här med att vara same och bo långt bort från Sapmi. Du är inte ensam om det, säger Ulrika Stenman som lämnade Jokkmokk 2002.

I Kiruna kommun bor flest samer i Sverige, följt av kommunerna Jokkmokk och Gällivare. Stockholmsområdet har också många människor med samiskt ursprung.

Den samiska frälsarkransen är viktig i konfirmandundervisningen på Edelviks folkhögskola. Martin Lönnebos frälsarkrans tillverkas inför varje läger i samiskt hantverk. Gud- och jagpärlorna är i silver för att visa på silvrets betydelse för samiskt konsthantverk, kärlekspärlorna i björk färgas med alspån och doppärlan har de samiska färgerna. Ökenpärlan och Nattens pärla görs i renskinn respektive svart sten.

Fram till för några år sedan organiserades konfirmandlägren, som på den tiden skiftade mellan Luleå och Härnösands stift, tillsammans med den samiska ungdomsorganisationen Sáminuorra. Men Sáminuorra avslutade samarbetet eftersom det fanns ett missnöje med det dåvarande lägrets samiska kompetens.

Det är förändrat nu, enligt Anna-Stina Wikström, ansvarig pedagog och projektledare för nuvarande konfirmationsläger i Burträsk. Bättre kontakter mellan konfirmander och hemförsamlingar har också utvecklats.

 

Fakta: Samiska konfirmationslägret

Huvudarrangör är Luleå stift. Medarrangörer är Härnösands stift och Svenska kyrkan på nationell nivå. Konfirmandtiden börjar första advent med uppgifter inför lägret 16 juni-1 juli.

Plats för lägret är för femte gången Edelviks folkhögskola i Burträsk, fyra mil från Skellefteå. Midsommar firades i fjällen, nära Hemavan.

Fokus ligger på samisk, ung och kristen identitet samt på samernas identitet som ursprungsfolk med egen kultur och egna språk.

62 konfirmander, 30 ledare samt prästen Ola Persson. Konfirmationsgudstjänst i söndags i Burträsk kyrka i Västerbotten.

Tidigare publicerad i Kyrkans tidning 5 juli 2018. Text: Kajsa Söderberg


 

Titta närmare på Bibeln, konfirmand

Bibeln, konfirmand innehåller illustrationer och introduktionstexter till alla bibelböcker. Den innehåller också en konfirmandbok skriven av Jonas Eek.