Frälsarkransen tillåter och omfamnar

Frälsarkransen är ett modernt radband med 18 pärlor i olika färger och av olika betydelser.

Inspiration för arbete med Frälsarkransen

Här finns bland annat tips på teman för arbete med Frälsarkransen i grupper i församlingen, en Frälsarkransandakt och Martin Lönnebos egen berättelse om hur Frälsarkransen kom till. Klicka på länkarna nedan för att läsa artiklarna.

Frälsarkransen som religionspedagogik

Kristen tro rymmer flera dimensioner och rör kropp, själ och ande. I Frälsarkransen och ljusbäraren förenas trons fysiska, kognitiva och emotionella/existentiella drag. 

 

Fler dimensioner

Martin Lönnebo berättar om kristen tro med mer än ord. På det viset vänder sig hans religionspedagogik till fler dimensioner av människan än bara den språkliga, den intellektuella och den kognitiva. Den breda ansatsen visar tron som gripbar, bokstavligt för kroppen (fysisk) och bildligt för tanke (kognitiv) och erfarenhet (emotionell och existentiell). När tron blir gripbar kan människan drabbas av den existentiella erfarenheten och insikten att hon själv är gripen. 
    

Att vara gripen är, för det första, en fysisk erfarenhet. Frälsarkransens pärlor och ljusbärarens lågor innebär att tron blir fysisk, en sinnlig och taktil förnimmelse av kristen tro. Kransen vilar i handen eller runt handleden, och den som går till ljusbäraren tar ett ljus, tänder det på Kristusljuset och sätter det tillsammans med de andra ljusen som en synlig bön bland andras böner. Inte minst i luthersk tradition med stort fokus på ord, hörande och intellekt torde detta fysiska drag i trosförmedlingen vara en stor tillgång. Livet med Gud är beröring, mer än ord. 
    

För det andra rymmer gripenheten kognitiva aspekter: upplevelsen av begriplighet och meningsfullhet. All undervisning måste sträva efter att trons innehåll presenteras så att människan kan förstå (greppa) det och relatera det till sitt eget liv (bli gripen av det). Tron måste göras trolig, gripbar för tanken. Den måste göras tillämplig, applicerbar i livet. Till stor del är detta kognitiva processer: förståelse och tolkning. 
    

Frälsarkransens pärlor kan fungera som en liten katekes eftersom de rymmer stora delar av den kristna tron: Gudspärlan berättar om Gudsbild, tro och förundran; Tystnadspärlorna är mystik, andlighet och bön; Jagpärlan ger oss möjlighet att utmana vår människosyn och självbild; Doppärlan öppnar för frågor om dopteologi, förlåtelse och tillhörighet; Ökenpärlan berättar om synd, skuld och prövning; Bekymmerslöshetspärlan påminner oss om tacksamhet, frimodighet och glädje; Kärlekspärlorna talar om gåva och ansvar, eucharisti och offer; Hemlighetspärlorna berör integritet, vänskap, längtan och ensamhet; Nattpärlan hjälper oss att se på ondska, meningslöshet och död; Uppståndelsepärlan vågar tala om hopp, framtid och evighet. Frälsarkransen är pedagogisk och begriplig, och i en annars fragmenterad tid erbjuder den oss en helhet och ett slags struktur åt den kristna tron. 
    

Ljusbäraren har också ett betydande trosinnehåll i all sin enkelhet. Att i stillhet tända sitt ljus på det stora ljuset och samla sina tankar och böner i en ljuslåga är en andakt. Ljuständningen gör trons innehåll blir gripbart för många av oss, oavsett om våra tankar för dagen präglas av tacksamhet, oro, förundran eller längtan. Vi påminns om att Jesus kallade sig själv ”världens ljus”, och det är ord som kan skapa hopp och närvaro mitt i livet. 
    

Gripenheten är, för det tredje, erfarenhetsmässig, och erfarenheten kan vara emotiv eller existentiell, eller båda delarna. Den är inte nödvändigtvis känslomässig, men den är ett tecken på hur angelägen tron kan vara, den låter oss på djupet erfara att det som sägs till oss handlar om det egna livet. Var och en av oss får stanna upp inför pärlorna – dop, öken, bekymmerslöshet, kärlek … – och känna att de berättar om mitt eget dop, mina individuella öknar, min personliga längtan efter bekymmerslösheten, mina egna relationer. 

...

Livsspråket

Livsspråket handlar om livets och trons innersida. Det är i hög utsträckning ett språk bortom orden -- en konkret kommunikation som går utanför det intellektuella. 

Jag tror inte att det är en tillfällighet att det är samma person som ligger bakom Frälsarkransen och ljusbäraren. Det finns en gemensam religionspedagogisk ansats i dessa båda bidrag. De erbjuder människan något att hålla sig i, bokstavligt och bildligt – något som hon behöver, i allmänhet i det att hon är människa och i synnerhet i vår tid och tradition.

Ljusbäraren och Frälsarkransen gör kristen tro gripbar och leder människan närmare erfarenheten av att själv vara gripen.

Det sker genom en bred pedagogisk ansats, öppna formuleringar och – inte minst – ett språk som är mer än ord, som vänder sig till fler delar av människan än de språkliga och intellektuella. Ljusbärarens lågor och kransens pärlor gör tron konkret. De re-presenterar det heliga, gör det närvarande på nytt. De mindre ljusen som tänds på ljuset i mitten och samlas runt det berättar om Värmen och Närvaron. Kransen i handen ger en förnimmelse av att själv finnas till i Någons hand. Martin Lönnebo har undervisat i homiletik och skrivit om kyrkans förkunnelse, och han har utvecklat en religionspedagogik centrerad till det som är mer än ord.

...

Han beskriver livsspråket som ett språk bestående av livsmod och livsglädje, något som kan förena människan med det som är större än hon själv. Detta ordlösa språk, säger han, är ”allas modersmål” och framträder i relationen med små barn, naturen, kärlek, död, musik, konst och sakrament. 
    Det är tydligt att Martin Lönnebos religionspedagogik är inspirerad av just ”den nakna existensen” och ”livsspråket” – en kommunikation som är mer än ord. 
    Tänk om vi kan låta oss inspireras av Martin Lönnebos religionspedagogik. Hur kan vi, utifrån oss och i vår tid, skapa möjligheter till livstydning på dopets grund? Martin Lönnebo har lyckats genom att använda metoden mer än ord. 
Jonas Eek, Verbum 

Hela texten finns i boken 101-idéer för arbete med Frälsarkransen

Martin Lönnebo  | © Lars Rindeskog

Frälsarkransandakt av Martin Lönnebo

L = ledare, A = alla, * = kort paus, ** = längre paus.


L: I Faderns och Sonens och den helige Andes namn.
A: Kristus, gå med oss.
L: Helige Ande, upplys vår väg.
A: Vår Fader du som är i himlen.
Låt ditt namn bli helgat.
Låt ditt rike komma.
Låt din vilja ske på jorden så som i himlen.
Ge oss i dag det bröd vi behöver.
Och förlåt oss våra skulder,
liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss.
Och utsätt oss inte för prövning,
utan rädda oss från det onda.
Ditt är riket, din är makten och äran, i evighet. Amen.
L: Med himmelriket är det som när en köpman söker efter
fina pärlor… (matt 13:45)
Pärlornas väg leder till dig själv, allt skapat och Gud.
A: Vi vill gå den, ty den leder till skatten.

(sv ps 338 till exempel)

L: Grip Gudspärlan. *
A: Du är gränslös
Du är nära

Du är ljus
och jag är din.
L: FÖRUNDRAN! Du vår Gud är GRÄNSLÖST MYSTERIUM!*

A: Apostelns röst når oss genom två tusen år: O, vilket
djup av rikedom och vishet och kunskap hos Gud! Hur outgrundliga
är icke hans vägar och huru outrannsakliga hans
domar. Och vem har lärt känna Herrens sinne, eller vem har
varit hans rådgivare, eller vem har givit honom något, som
han skulle kunna fordra igen. Av honom, genom honom och
till honom är ju allting. Honom vare ära i evighet, amen.
(rom 11:3–36)

L: Du vår Gud är * NÄRHET * GODHET * EVIGT HEM *

A: Vi tillber dig, vi ärar dig, vi tjänar dig.
L: Giv oss ömhet och vördnad för livet.
A: Förlåt vad vi felat.
L: Bevara jorden med dess myller av varelser och växter.
A: Bevara vår själ. Gör den ren, så att den kan återspegla
ditt ljus. Giv kraft och vishet till din världsvida kyrka.
Ena, hela, förnya. Amen. *

L: Grip Tystnadspärlan, som även kallas Kärleksfull uppmärksamhet.*

A: I Guds tystnad får jag vara
ordlös, stilla, utan krav.
Klara rymder, öppna dagar,
här en strand vid nådens hav. **

(sv ps 522)

L: Grip Jagpärlan. *
Jag är barn av jorden och himlen.
A: Mitt första leende, öppet utan förbehåll, ropar:
Här är jag, visst hör vi samman?
Mitt leende är en vacker bro mellan himmel och jord.
L: Mina första tårar, öppet, utan förbehåll, viskar:
Var är du?
Tårarna rinner som en varm ström genom universums
kalla hav.
A: Min hand, som söker efter en hand, frågar:
Var är den?
Endast förenade händerna är starka nog att bära livet. *

L: Grip Doppärlan. *
Lyssna: Jag döper dig i Faderns och Sonens och den helige
Andes namn.
A: Jag är en droppe i Guds hav.
Jag är ingenting, i det stora hela är det allt.
L: Jag bejakar mitt dop.
A: Jag vill vara en pärla i himlens pärlkrans.
Jag svär trohet
till det hos mig själv,
som är större än jag. *

L: Grip Tystnadspärlan, som även kallas Nådens brunn. *
A: Du låter oss bo i trygghet
under dina vingars skugga.

Vi andas ut ensamhet…
Vi andas in närhet…
Vi andas… **

L: Grip Ökenpärlan. *
A: Rena oss
hela oss
Kyrie eleison.
L: Betrakta Frälsarens kamp i öken.
Vid orden: Herren din Gud skall du tillbe
och endast honom skall du dyrka, lämnade djävulen honom.
(matt 4:12)
A: Frälsaren är vår förebild. *

L: Grip Tystnadspärlan, som även kallas Tänk på mig. *
Tänk på mig! ropar den
botfärdige rövaren till Frälsaren. (luk 23:42)
A: Vi ropar:
Tänk på mig! *
Glöm mig inte! *
Tänk på oss! *
Glöm dem inte! **

L: Grip Bekymmerslöshetspärlan. *
Gör er inga bekymmer. (matt 6:31)
A: På det heliga berget får pilgrimen vila ut.
Himlen är klar.

L: Vi sveper in oss i bekymmerslöshetens blå kappa,
tunn som ljuset, stark som kärleken.
A: Våra ögon speglar lek och äventyr,
vi är barn av jorden och himlen. *

L: Grip Tystnadspärlan, som även kallas Omsorgens
ömhet. *
A: Ljuvliga tystnad,
du är vågen vilande vid stranden,
du är vingen skyddande ungen,
du är solen väckande gläntan.
tystnad, ljuvliga tystnad, kom.
Vi andas in frid… **

L: Grip Första Kärlekspärlan. *
O crux + Ave spes unica.
A: Var hälsat, kors, vårt enda hopp.
L: Var hälsad Kärlek, vår största glädje.
A: Här möts världsalltets fyra väderstreck.
L: Dina armar når alla världarna.
A: Kärleken är starkare än döden.
L: Den är det största lidandet.
A: Den är den största glädjen. *

(L = Läsning av veckans bibelord. *
Dagens pärla. *
A = Gud, vi tackar dig.)

L = Låt det sinnelag råda hos er
som också fanns hos Jesus Kristus. ** (fil 2:5)

L: Grip Andra Kärlekspärlan. *
L: Brödet som vi bryter är en delaktighet av Kristi Kropp.
A: Så är vi, fastän många, en enda kropp. (1 kor 10:17)
L: Gud, låt mig vara ett hjärta för någon.
A: Den öppna handen är starkare än den knutna.
Den som tar emot kan ge vidare. *

L: Grip Första Hemlighetspärlan.
A: Med outsägliga ord ber vi för allt och alla,
för våra vänner djuren och allt levande,
L: förbarma dig, ty du är barmhärtig. **

L: Grip Andra Hemlighetspärlan.
A: Med outsägliga ord ber vi för dem vi glömt,
L: du känner dem. **

L: Grip Tredje Hemlighetspärlan.
A: Med outsägliga ord överlämnar vi våra hjärtan till dig,
L: du vet allt. **
L: Helige Ande, bed med outsägliga ord
för alla dem vi försummar och glömmer.
A: För döda och levande och dem som skall födas,
för de många som inte kommer till sin rätt.

För skönhet, sanning och godhet världen över,
för samhälle och kyrka med människor av god vilja.
L: Gud, gör oss visa. *
L: Grip Nattens pärla. *
Var med oss.
A: Du omger mig på alla sidor,
jag är helt i din hand.
Tog jag morgonrodnadens vingar,
gick jag till vila ytterst i havet,
skulle du nå mig även där. (psalt 139)
L: Vägen till denna svarta pärla
är våra sorger.
Vägen till denna svarta pärla
är vår levnads alla dagar.
A: Du vår Frälsare har helgat
vår sista vilokammare,
den har varit din.
Må det eviga ljuset lysa över våra döda. *

L: Grip Tystnadspärlan, som även kallas Gryningens
glänta. *
A: Vi förblir…
…i stilla väntan…
…i stilla längtan…
…i stilla förtröstan…
…i stilla tillit… **

L: Grip Uppståndelsepärlan. *
Kom med glädje, sjung om liv.
A: Vit som Dopets pärla är Uppståndelsens.
Kristus är sannerligen uppstånden från de döda
L: Vad ljus över griften.
A: Ljus som frihet och lycka.
Ljus som hemkomst.
Ljus som somrarnas sommar. *

L: Grip Tystnadspärlan, som även kallas Hoppets utsiktsplats.*
Pilgrimen skådar i tron det eviga Målet.
A: Universums resa är fullbordad.
L: Gud har blivit allt i allting. (1 kor 15:28)
A: Döden är besegrad.
L: Dödsriket strålar i ljus.
A: Härlig är jorden,
härlig är Guds himmel,
skön är själarnas pilgrimsgång.
Genom de fagra
riken på jorden
gå vi till paradis med sång. ** (sv ps 297:1)

L: Saliga de renhjärtade, de skall se Gud. (matt 5:8)
A: Herren välsigne oss och bevare oss,
Herren låte sitt ansikte lysa över oss och vare oss nådig.
Herren vände sitt ansikte till oss och give oss frid.
I Faderns + Sonens och den helige Andes namn. Amen.

L: Den fina pärlan är funnen.
A: Gud vi tackar dig.
L: Så som solen lyser över dagen
och få jorden att dofta.
Så som månen lyser över natten
och får vattnen att glittra,
så vare Gud + med oss.
A: Amen. Gud, vi tackar dig.
(sv ps 297)


Frälsarkransandakten är skriven av Martin Lönnebo och finns att ladda ned som pdf här. 

Frälsarkransandakten finns också i boken Frälsarkransen.

BYGG EN BIBELORDSKRANS

Arbeta med Bibeln och Frälsarkransen

Att bygga en bibelordskrans är ett sätt att knyta pärlorna i Frälsarkransen till bibelorden.

Bygg en bibelordskrans

Här är ett enkelt sätt att be med pärlorna i Frälsarkransen: ett bibelord för varje pärla. Använd bibelorden – rör vid den pärla i Frälsarkransen som du vill använda och läs bibelordet.

Gudspärlan
”Ty i honom är det vi lever, rör oss och är till.” – Paulus i Apostlagärningarna 17:28

Den första Tystnadspärlan
”Följ med mig bort till en öde trakt, så att ni får vara ensamma och ni kan vila er lite.” – Jesus i Markusevangeliet 6:31

Jagpärlan
”Med himmelriket är det som när en köpman söker efter fina pärlor. Om han hittar en dyrbar pärla går han och säljer allt han äger och köper den.” – Jesus i Matteusevangeliet 13:45–46

Doppärlan
”Jag är med er alla dagar till tidens slut.” – Jesus i Matteusevangeliet 28:20

Den andra Tystnadspärlan
”Kom och följ mig.” – Jesus i Markusevangeliet 1:17

Ökenpärlan
”Om någon vill gå i mina spår måste han förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig.” – Jesus i Matteusevangeliet 16:24

Den tredje Tystnadspärlan
Genom lugn och tillit vinner ni i styrka. – Jesaja 30:15

Bekymmerslöshetspärlan
”Gör er därför inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer.” – Jesus i Matteusevangeliet 6:34

Den fjärde Tystnadspärlan
Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller andemakter, varken något som finns eller något som kommer, varken krafter i höjden eller krafter i djupet eller något annat i skapelsen skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår herre. – Paulus i Romarbrevet 8:38–39

Den första Kärlekspärlan
Brödet, som vi bryter, är en delaktighet av Kristi kropp. Så är vi, fastän många, en enda kropp, ty alla får vi del av ett och samma bröd. – Paulus i Första Korinthierbrevet 10:16-17

Den andra Kärlekspärlan – offerpärlan
”Min vän, du har fått förlåtelse för dina synder.” – Jesus i Lukasevangeliet 5:20

De tre Hemlighetspärlorna
Dina hemligheter är dina. Hemlighetspärlorna finns där för personliga böneämnen som barnen, den älskade, en djup önskan och allt levande.

Nattens pärla
”Ingen skall rycka dem ur min hand.” – Jesus i Johannesevangeliet 10:28

Den femte Tystnadspärlan
Vi förkunnar (…) vad inget öga sett och inget öra hört och ingen människa anat, det som Gud har berett åt dem som älskar honom. – Paulus i Första Korinthierbrevet 2:9

Uppståndelsepärlan
”Var inte rädda. Jag vet att ni söker efter Jesus, som blev korsfäst. Han är inte här, han har uppstått, så som han sade.” – ängeln i Matteusevangeliet 28:5–6

Den sjätte Tystnadspärlan
”Ännu ser vi en gåtfull spegelbild; då skall vi se ansikte mot ansikte. ” – Paulus i Första Korinthierbrevet 13:12


Bibelordskransen är hämtad ur boken Pärlor för livet. I Martin Lönnebos bok Frälsarkransen finns fler olika sätt att be med pärlorna. 

Bibeln på bilden ovan är den färgstarka Bibeln, konfirmand som också innehåller en konfirmandbok som anknyter till Frälsarkransen.

Existentiella samtal som rehabilitering

På Centrum för cancerrehabilitering på Sabbatsbergs sjukhus i Stockholm ser man vikten av existentiella samtal. Ett redskap i de samtalen är Frälsarkransen.

Att få en cancerdiagnos handlar om mer än själva sjukdomen. I takt med att kroppen förändras ställs livet på sin spets. Någon mister tilliten till kroppen, en annan känner skuld för att hen inte orkar motionera och en tredje förstår inte hur man ska klara av vardagen rent ekonomiskt.

På Centrum för cancerrehabilitering på Sabbatsbergs sjukhus vet man hur viktigt det är att rehabilitera själen samtidigt med kroppen. Maria Hellbom är psykolog och verksamhetschef på rehabiliteringen i Stockholms läns sjukvårdsområde.

– Många samtal handlar om döden och om sorg. Man har botats från cancer, men livet är sig inte likt, säger Maria. Då är det viktigt att få prata

För tio år sedan kom hon i kontakt med Frälsarkransen, genom en sjukhuspastor. Han tyckte att han saknade ett bedömningsinstrument, men när han berättade för Maria om Frälsarkransen insåg de båda att Frälsarkransen faktiskt är ett utmärkt bedömningsverktyg. Efter det samtalet gick Maria till missionsbokhandeln Arken i Lund och köpte sig en egen krans.

– Den är tilltalande, människor tycker om att ta i den. Man kan stanna till vid varje pärla och känsla, fortsätter Maria.

Kerstin Hillborg är sjuksköterska och jobbar även hon med samtalsgrupper på Sabbatsbergs sjukhus.

– Alla pärlor är lika viktiga. Det vi ser i samtalsgrupperna är att alla delar av Frälsarkransen ingår i allas liv.

Kerstin betonar att hon och Maria faktiskt inte vet hur det känns att gå igenom en cancerdiagnos.

– Vi vet hur det brukar vara, eftersom vi har haft så många samtalsgrupper. Men vi vet inte hur det känns. Därför måste vi lyssna och finnas där, som medmänniskor.

Grupperna träffas vid fyra tillfällen. Samtalen är inte till för att åtgärda något, de är till för reflektion. Och genom reflektionen är det tänkt att deltagarna själva ska hitta sina sätt att ta sig vidare. Under träff två presenteras Frälsarkransen. Maria och Kerstin lyfter fram Gudspärlan som det stora sammanhanget, något man känner tro och tillit. Sedan går de igenom Frälsarkransen, pärla för pärla, tillsammans med samtalsgruppen.

– Det är så fint att det är ett runt armband, säger Maria. Det är inte fullständigt om inte alla pärlor är med. Sådant är ju också livet. Vi måste vara i nattens pärla för att kunna återgå till bekymmerslösheten.


Text: Sofie Kalodimos, Foto: Marcus Gustafsson

Maria Hellbom

Frälsarkransen som religionspedagogik


”När mystikern blir gammal blir han profet”, har någon sagt. Jag skulle vilja göra en parafras och säga att när mystikern blir gammal blir han pedagog.
    År 2015 uppmärksammade vi att Martin Lönnebos Frälsarkransen fyllde 20 år. Det är en bra anledning att stanna upp inför hans religionspedagogiska insatser. Som exempel vill jag använda just Frälsarkransen, radbandet med 18 pärlor som ett sätt att tala om kristen tro, och dessutom ljusbäraren. I de flesta kyrkor har den blivit en central plats dit många människor söker sig för en stunds stillhet, andakt och ljuständning. Martin Lönnebo såg till att den första ljusbäraren kom till Uppsala domkyrka när Martin Luther King hade blivit mördad 1968. 
    Är det en tillfällighet att samma person ligger bakom dessa redskap för det andliga livet – redskap som har blivit så viktiga för så många? Har de båda exemplen en gemensam ansats som kan vara värd att reflektera över?    

Kyrkans undervisning är alltid dopundervisning. Det är dopets gåva och innehåll som ska förmedlas, förklaras och fördjupas. Värjer man sig mot traditionell förmedlingspedagogik kan man lika gärna säga att det är dopets gåva och innehåll som – i dialog – ska vara ämnet för samtal och diskussion. Poängen är att dopet är undervisningens huvudsakliga innehåll. Därför beskrivs den bibliska och teologiska ansatsen för kyrkans största mötesplats vad gäller undervisning, konfirmandarbetet, som att erbjuda ”livstydning på dopets grund” (Riktlinjer för Svenska kyrkans konfirmandarbete, 2008, s 4, 6). 
    Därför blir kyrkans religionspedagogiska målsättning att låta människors livsfrågor få möta och mötas av evangeliet på olika sätt. Den strategiska frågan blir hur sådana möten kan underlättas – vilka redskap och metoder, ord och ingångar som verkar fungera. Den övergripande målsättningen är giltig för alla tider, medan den strategiska frågans svar blir olika beroende på när den ställs. Det som har fungerat i en tid fungerar inte automatiskt i en annan. 
    Vad fungerar då i vår tid? Låt oss se på Martin Lönnebo som religionspedagog: prästen som pedagog, förkunnaren som förklarare och mystikern som magister. 

Att vara gripen – en religionsfenomenologisk ingång

Ett grundläggande drag i judiskt-kristen gudserfarenhet är upplevelsen av att vara gripen av Gud och att leva i Nådens hand. Orden från Psaltaren 139 är välkända: ”Herre, […] jag är helt i din hand” och ”[överallt söker du] gripa mig med din hand”. 
    I trons insikt samspelar ord och erfarenhet. Kognitiva sidor (som har med kunskap, tankar och information att göra) och emotiva (som har med känslor att göra) förstärker varandra. En människa som söker inser att hon redan är eftersökt, och den som längtar efter något att hålla sig i upplever samtidigt att någon håller i henne. Augustinus skriver om den erfarenheten och insikten: ”Jag skulle aldrig söka dig om inte du redan funnit mig” (citerat i Bengtsson, 2001, s 26). 
    Mot denna gudserfarenhet kan man ställa den allmänmänskliga erfarenheten av yrsel och vilsenhet i existens och universum. Inte sällan blir denna erfarenhet akut i samband med kriser. Peter Strang, som är cancerläkare och professor i palliativ medicin, berättar om hur han hos sina patienter kan möta det som filosofen Heidegger kallar ”kastadhet”: upplevelsen av att ”vi inte bett om att bli födda utan blivit kastade in i vår existentiella situation” (s 63). För honom är det uppenbart att människan kan uppleva sig som kastad ut i livet och in i existensen. 
    Det är i denna ”kastadhet” som Frälsarkransen tar sin utgångspunkt – i människans behov av och längtan efter något att hålla sig i, efter en fast punkt utifrån vilken det är möjligt att navigera. I pärlor och ljuslågor visar Martin Lönnebos religionspedagogik på sådana fasta punkter. 

Martin Lönnebos religionspedagogik

Vi kan ställa några av pedagogikens grundfrågor: vem säger vad, på vilket sätt (hur) och i vilken tid (när)? 
    Vem säger något? I en tid när formella hierarkier misstros och de flesta auktoriteter har knuffats ner är genomslag och trovärdighet mer beroende av person än av position. Vi lyssnar inte på läraren, läkaren eller ledaren i första hand för att de har sina positioner, utan hur vi lyssnar avgörs av hur trovärdiga vi tycker att de är som personer. Var och en måste förtjäna sin auktoritet. 
    Många som har lyssnat till Martin Lönnebo berättar om hans förmåga att nå fram, nå in i människors inre, nå ”igenom rutan”. Människor får intrycket att han talar och skriver om sina egna erfarenheter, att han själv får stöd av Frälsarkransen, att hans pedagogiska budskap är erfarenhetsbaserat och integrerat med hans person.
    Vad är det då som Martin Lönnebo säger? Han lyckas vara både tydlig och öppen. Ord som ”tystnad”, ”öken”, ”kärlek”, ”bekymmerslöshet” och ”natt” är öppna begrepp, inte färdigformulerade eller stängda, och samtidigt är de tydliga och pekar in mot trons och livsfrågornas absoluta centrum. De flesta människor kan relatera till dem och associera till sig själva och sina liv. Det är känt från andra undersökningar att många människor som är ovana vid kyrkan har svårt med religiösa formuleringar och element som de upplever som färdigformulerade eller slutna (Eek, 2013, s 54). 
    Att han så medvetet använder tystnaden – i Tystnadspärlorna i kransen, i stillheten vid ljusbäraren – kan tänkas vara en nyckel i en tid när många människors andliga erfarenhet inskränks till att vara en paus från livsstressen, bortom mobil, media och familj (jfr Palmer, 2008). 
    Detta leder vidare till frågan: Hur sägs det? Martin Lönnebo använder också språk bortom orden, och språket är mer konkret än abstrakt eftersom pedagogiken knyts till Frälsarkransens pärlor och ljusbärarens ljus. Han är en religionspedagog som talar om kristen tro med öppna men centrala ord, och framförallt med mer än ord. Bortom ordens formuleringar signalerar kransens pärlor och ljusbärarens lågor öppenhet, och de ord som han formulerar är öppna. Ett exempel är Gudspärlans bön: ”Du är gränslös. Du är nära. Du är ljus, och jag är din.” 
    Här finns en stor utmaning för kyrkans förkunnelse. Hur kan en språklig öppenhet kombineras med en innehållslig tydlighet? Många människor söker sig till en ljusbärare och en egen andakt men lämnar kyrkans rum när den gemensamma och ”formulerade” gudstjänsten börjar – vad säger det om kyrkans förkunnelse och människors andlighet?
    När sägs det? Frälsarkransen såg dagens ljus mitt i ett 1990-tal som har kallats andlighetens årtionde. Det blev accepterat att tala om andlighet och spiritualitet igen, och Gud blev på nytt synlig i kultur- och samhällslivet. Detta hände parallellt med helt andra samhällsskeenden. I en prästmötesavhandling från Lunds stift kring millennieskiftet beskrev Pelle Bengtsson typiska tidstecken såsom rörelse, yta och prestation. Den uppskruvade rörelsen riskerade att isolera människor från historien och från varandra, ytligheten trivialiserade människan, och prestationsfixeringen drev henne in i en tillvaro utan nåd (Bengtsson, 2001, s 22). Dessa tidstecken äger alltjämt sin giltighet. Frälsarkransens och ljusbärarens sätt att tala om kristen tro passar i sådana tider: dels tar de andlighet och spiritualitet på yttersta allvar, och dels bjuder de in människan till långsamhet, eftertanke, djup och vila som är kontraster till rörelse, yta och prestation. 

Fler dimensioner

Martin Lönnebo berättar om kristen tro med mer än ord. På det viset vänder sig hans religionspedagogik till fler dimensioner av människan än bara den språkliga, den intellektuella och den kognitiva. Den breda ansatsen visar tron som gripbar, bokstavligt för kroppen (fysisk) och bildligt för tanke (kognitiv) och erfarenhet (emotionell och existentiell). När tron blir gripbar kan människan drabbas av den existentiella erfarenheten och insikten att hon själv är gripen. 
    Att vara gripen är, för det första, en fysisk erfarenhet. Frälsarkransens pärlor och ljusbärarens lågor innebär att tron blir fysisk, en sinnlig och taktil förnimmelse av kristen tro. Kransen vilar i handen eller runt handleden, och den som går till ljusbäraren tar ett ljus, tänder det på Kristusljuset och sätter det tillsammans med de andra ljusen som en synlig bön bland andras böner. Inte minst i luthersk tradition med stort fokus på ord, hörande och intellekt torde detta fysiska drag i trosförmedlingen vara en stor tillgång. Livet med Gud är beröring, mer än ord. 
    För det andra rymmer gripenheten kognitiva aspekter: upplevelsen av begriplighet och meningsfullhet. All undervisning måste sträva efter att trons innehåll presenteras så att människan kan förstå (greppa) det och relatera det till sitt eget liv (bli gripen av det). Tron måste göras trolig, gripbar för tanken. Den måste göras tillämplig, applicerbar i livet. Till stor del är detta kognitiva processer: förståelse och tolkning. 
    Frälsarkransens pärlor kan fungera som en liten katekes eftersom de rymmer stora delar av den kristna tron: Gudspärlan berättar om Gudsbild, tro och förundran; Tystnadspärlorna är mystik, andlighet och bön; Jagpärlan ger oss möjlighet att utmana vår människosyn och självbild; Doppärlan öppnar för frågor om dopteologi, förlåtelse och tillhörighet; Ökenpärlan berättar om synd, skuld och prövning; Bekymmerslöshetspärlan påminner oss om tacksamhet, frimodighet och glädje; Kärlekspärlorna talar om gåva och ansvar, eucharisti och offer; Hemlighetspärlorna berör integritet, vänskap, längtan och ensamhet; Nattpärlan hjälper oss att se på ondska, meningslöshet och död; Uppståndelsepärlan vågar tala om hopp, framtid och evighet. Frälsarkransen är pedagogisk och begriplig, och i en annars fragmenterad tid erbjuder den oss en helhet och ett slags struktur åt den kristna tron. 
    Ljusbäraren har också ett betydande trosinnehåll i all sin enkelhet. Att i stillhet tända sitt ljus på det stora ljuset och samla sina tankar och böner i en ljuslåga är en andakt. Ljuständningen gör trons innehåll blir gripbart för många av oss, oavsett om våra tankar för dagen präglas av tacksamhet, oro, förundran eller längtan. Vi påminns om att Jesus kallade sig själv ”världens ljus”, och det är ord som kan skapa hopp och närvaro mitt i livet. 
    Gripenheten är, för det tredje, erfarenhetsmässig, och erfarenheten kan vara emotiv eller existentiell, eller båda delarna. Den är inte nödvändigtvis känslomässig, men den är ett tecken på hur angelägen tron kan vara, den låter oss på djupet erfara att det som sägs till oss handlar om det egna livet. Var och en av oss får stanna upp inför pärlorna – dop, öken, bekymmerslöshet, kärlek … – och känna att de berättar om mitt eget dop, mina individuella öknar, min personliga längtan efter bekymmerslösheten, mina egna relationer. 

Mottagandet

Låt oss återvända till en av pedagogikens grundfrågor, den om mottagandet eller utvärderingen: hur har Frälsarkransen och ljusbäraren tagits emot? 
    Det finns olika sätt att besvara den frågan, men i stort sett samtliga kyrkor i Sverige har en ljusbärare eller något som motsvarar en sådan. Kanske somliga ställde sig frågande till idén när den kom – ett halvt sekel senare är den helt internaliserad, en självklar del i svenskkyrklig fromhet. 
    Också Frälsarkransen har fått stort genomslag. Sedan starten har fler än 600 000 kransar sålts, och hur många människor som har tillverkat egna går naturligtvis inte att räkna. Den är spridd inte bara i Sverige utan runtom i Europa, särskilt i kyrkans pedagogiska verksamhet bland barn och unga – ett vittnesbörd om dess pedagogiska styrka. Likafullt ställs ibland kritiska frågor, till exempel av Henry Cöster i Svensk Kyrkotidning (2011, 23), Miriam Wredén Klefbeck på bloggen ”Storasyster i vassen” (2011-11-14) och Gunnel Wadström i Dagen (2014-07-17)). 
    En första sådan fråga är den om traditionen och Bibeln: hur biblisk är Frälsarkransen och Martin Lönnebos religionspedagogik? Man kan konstatera att användandet av ljus och pärlor anknyter till centrala bibliska bilder. Dessutom är det bilder som direkt tangerar dopet, som ju är undervisningens innehåll. Ljuset är en bild för Jesus, bland annat utifrån det Jesusord som läses vid varje dopgudstjänst: ”Jag är världens ljus” (Johannesevangeliet 8:12). Pärlorna är bilder för Guds rike, som människan i dopet är kallad till: ”Med himmelriket är det också som när en köpman söker efter fina pärlor” (Matteusevangeliet 13:46). Pärlorna kan också tolkas som den lära som tron utgör: ”bevara min lära som din ögonsten” (Ordspråksboken 7:2). Var och en av Frälsarkransens pärlor har ett innehåll som är djupt bibliskt: dop, öken, bekymmerslöshet, kärlek, offer, död, uppståndelse, Gud, tystnad.
    En andra fråga kommer ur den första och rör Jesus: kan man ha en Frälsarkrans utan en frälsare, eller var finns Jesuspärlan?     
    Antingen bygger denna invändning på en stor pedagogisk ängslighet, eller så är den ett uttryck för en genomgripande sekularisering. Hela kransen har ju kommit till för hans skull, och om inte ett mönster – ja, ett Kristusmönster – anas i kedjan med Gud, dop, öken, tystnad, hemlighet, kärlek, natt och uppståndelse, då är sekulariseringen så genomgripande att den knappast avhjälps av en Jesuspärla. Istället är det förstås så att kransens olika pärlor berättar om Frälsaren och hans liv. Och de berättar samtidigt om mitt eget liv! Det är häri som Frälsarkransens framgångsrika pedagogik ligger – den länkar min livsberättelse till Frälsarens.
    En tredje fråga, slutligen, anknyter till den egna livsberättelsen. Är inte Frälsarkransen ett soloprojekt, ett uttryck för individualisering och andligt navelskåderi – eller var finns gemenskapen? 
    Men att Frälsarkransen ofta nämns som ett redskap för enskild andakt är inte detsamma som att den gör sin användare ointresserad av andlighetens kollektiva sida. I många församlingar används kransen i gemensamma andakter, i samtalsgrupper, i undervisning och i gudstjänster – dessutom ofta med alla åldrar, så att kransen blir en bild och en referens som barn, konfirmander och vuxna kan dela. Det finns också gott om kollektiva drag i Frälsarkransens sammanhang. När man köper en krans, färdig eller i form av en sats med pärlor och tråd, bidrar man till ett omfattande Fairtrade-arbete i Indien, Purdilpur. Tack vare pärlorna finns det skola för barnen och arbete med rättvisa villkor för de vuxna. När en krans eller bok säljs går Martin Lönnebos royalty till Jonas-fonden, en fond för barn och unga med handikapp, administrerad av biståndsorganisationen Individuell Människohjälp som arbetar i flera världsdelar. 
    Många som bär kransen berättar om en gemenskap som rymmer allt från stora konfirmandgrupper eller pilgrimsgrupper där alla bär kransen till en stilla nickning när den syns på handleden hos grannen på spårvagnen. Frälsarkransen – och därmed den enskildes andaktsliv – rymmer flera aspekter av kristen gemenskap. 

Livsspråket

Jag tror inte att det är en tillfällighet att det är samma person som ligger bakom Frälsarkransen och ljusbäraren. Det finns en gemensam religionspedagogisk ansats i dessa båda bidrag. De erbjuder människan något att hålla sig i, bokstavligt och bildligt – något som hon behöver, i allmänhet i det att hon är människa och i synnerhet i vår tid och tradition. Ljusbäraren och Frälsarkransen gör kristen tro gripbar och leder människan närmare erfarenheten av att själv vara gripen. Det sker genom en bred pedagogisk ansats, öppna formuleringar och – inte minst – ett språk som är mer än ord, som vänder sig till fler delar av människan än de språkliga och intellektuella. Ljusbärarens lågor och kransens pärlor gör tron konkret. De re-presenterar det heliga, gör det närvarande på nytt. De mindre ljusen som tänds på ljuset i mitten och samlas runt det berättar om Värmen och Närvaron. Kransen i handen ger en förnimmelse av att själv finnas till i Någons hand. 
    Martin Lönnebo har undervisat i homiletik och skrivit om kyrkans förkunnelse, och han har utvecklat en religionspedagogik centrerad till det som är mer än ord. Man kan fundera på hur detta har vuxit fram, och jag vill berätta om en av de erfarenheter som han själv ofta återkommer till. Hans äldste son heter Jonas och har en intellektuell funktionsnedsättning. Thomas Lerner skriver i boken Martin Lönnebo – biskopen från Storkågeträsk:  
    ”När Martin i dag kommer till gruppboendet brukar Jonas knacka honom på armen, då vill han strax gå ut för att prata en stund med sin far. Inte med talade ord, utan genom en dialog som förs på ett annat sätt, med ett annat språk. Flera gånger genom åren har Martin upprepat att Jonas är hans bästa lärare och vägvisare i livet” (Lerner, 2015, sid. 31).
    Ofta berättar Martin Lönnebo om hur viktig Jonas är för honom. I anslutning till det kan han tala om ”den nakna existensen” och ”livsspråket” som är ”en kommunikation bortom alla roller och ordlistor”; ett ordlöst möte som handlar om ”beröring, blickar, tonlägen och – främst av allt – en utstrålning av samhörighet och förståelse” (Lerner, 2015, s 137). Han beskriver livsspråket som ett språk bestående av livsmod och livsglädje, något som kan förena människan med det som är större än hon själv. Detta ordlösa språk, säger han, är ”allas modersmål” och framträder i relationen med små barn, naturen, kärlek, död, musik, konst och sakrament. 
    Det är tydligt att Martin Lönnebos religionspedagogik är inspirerad av just ”den nakna existensen” och ”livsspråket” – en kommunikation som är mer än ord. 
    Tänk om vi kan låta oss inspireras av Martin Lönnebos religionspedagogik. Hur kan vi, utifrån oss och i vår tid, skapa möjligheter till livstydning på dopets grund? Martin Lönnebo har lyckats genom att använda metoden mer än ord. 


Ur boken 101-idéer för arbete med Frälsarkransen
Text: Jonas Eek, Verbum, Foto: Lars Rindeskog


 

Martin Lönnebo | © Lars Rindeskog

Köp Frälsarkransen

Pärlornas betydelse

"Martin Lönnebo skapade radbandet en sommar när han båtluffade i Grekland. En storm tvingade båten till en ö med bara 47 invånare inklusive byns präst. Martin fick tag på ett litet rum, och i det rummet började han skissa fram Frälsarkransen. Idag finns radbandet Frälsarkransen på tiotusentals handleder, i fickor och i väskor. Den har hjälpt otaliga människor till fördjupad bön och innerligare Gudskontakt."- Verbum och Martin Lönnebo

Pärlornas betydelse

1. Gudspärlan 

Den gyllene pärlan påminner om att det finns någon som alltid är med och som vakar över oss. Den är Frälsarkransens början och slut, ursprung och mål.

Gudspärlan

2. Tystnadspärlorna

Jäkt och stress utmärker det moderna samhället. De sex tystnadspärlorna finns i kransen för att påminna om den viktiga tystnaden och att stänga av malande tankar och prestationskrav och bara vara.

Tystnadspärla

3. Jagpärlan

Den pärlemorskimrande lilla pärlan riktar tanken inåt, till den vi är när yttre roller skalas bort. Den påminner om att vi är skapade till Guds avbild.

Jagpärlan

4. Doppärlan

Den vita pärlan manar oss att våga börja om på nytt. Den rymmer dopets löfte om obegränsad nåd och förlåtelse. Det är aldrig försent.

Doppärlan

5. Ökenpärlan

Den sandbruna pärlan symboliserar motgångar, stunder då livet ter sig som en öken. Men att acceptera svårigheter är ett steg mot att besegra dem.

Ökenpärlan

6. Bekymmerslöshetspärlan

Den himmelsblå pärlan är livets rastplats. Där i lugnet närs livslust och livsmod. Här får vi vara utan att göra. Här finns inga krav. Njut.

Bekymmerslöshetspärlan

7. Kärlekspärlorna

Alla liv rymmer kärlek, de människor vi älskar och de som älskar oss. Kärlekspärlorna är två. Att älska är livets stora, flödande gåva.

Kärlekspärla

8. Hemlighetspärlorna

Tre små pärlor rymmer hjärtats innersta hemligheter. De som vi inte pratar med någon om. Hemlighetspärlan med en nyans av grönt talar om medmänsklighet.

Hemlighetspärla

9. Nattens pärla

Den svarta pärlan står för livets tyngsta och mörkaste stunder. Men, för att uppleva dagen måste man utstå natten. Gud är inte borta.

Nattens pärla

10. Uppståndelsepärlan

Den vita pärlan står för godhetens seger över ondskan. För hoppet som övervinner oro och rädsla. Den vill frid och ljus. Natten är över. Morgonen är kommen. Här flödar ljus och liv.

Uppståndelsepärlan

Köp Frälsarkransen

Om Frälsarkransen

Royalty

Martin Lönnebo har valt att låta sin royalty för Frälsarkransen gå till Individuell Människohjälp (IM) där han inrättat en fond i sonen Jonas namn för barn och unga med psykisk utvecklingsstörning.

Rättigheter

Vill du söka tillstånd för att använda Frälsarkransen? Ladda ned en blankett här! (word) Blanketten mejlas till: juridik@berlingmedia.se

Riktlinjer för att berätta om Frälsarkransen. (pdf)

Fair Trade

Frälsarkransen av glas, Lilla Frälsarkransen av glas och Frälsarkransen av glas, oträdda i burk tillverkas i Indien på Tara Projects i New Delhi och uppfyller bestämmelserna för Fair Trade. Varje pärla görs för hand.

Läs mer of Fair Trade här.