Visste du att vi stöttar över 100 församlingar och pastorat i deras kommunikationsarbete. Nyfiken på hur?
Jag tyckte från början att det lät rätt så tramsigt med pilgrimsvandring
Vi ställde några frågor till Anna Alebo, kaplan på Killans bönegård på Österlen, som har skrivit den mycket omtyckta boken Vandra med Frälsarkransen. 2021 kom en reviderad upplaga med ett helt nytt kapitel.
Vem är du och vad gjorde att du började pilgrimsvandra?
Jag är född och uppväxt på Österlen och började pilgrimsvandra innan jag egentligen förstod att det var det jag gjorde. Jag är uppväxt i en ganska ljum folkkyrkofamilj men redan som barn hade jag religiösa upplevelser, de upplevelserna var ganska ofta förknippade med platser.
Som tonåring var jag en ganska orolig själ. Jag knöt ofta på mig kängorna och vandrade. Det hände något med mig när jag vandrade och jag vandrade alltid till havet. I efterhand kan jag se bilden av att det var Gud som tog tag i mig och använde sig av havet för att locka mig dit.
När jag senare i livet blev prästvigd (1995) så hade Pilgrimsrörelsen precis tagit fart. Jag tyckte från början att det lät rätt så tramsigt med pilgrimsvandring.
Vad gjorde att du fortsatte pilgrimsvandra? Vad gjorde vandringen med dig?
För mig personligen har vandringen öppnat upp för den gudomliga närvaron i tillvaron - den är så mycket mer än man kan se. Att pilgrimsvandra är ett förhållningssätt till livet. Det handlar om att hitta hem till mötesplatsen i vårt inre, och att se det mystiska i det vardagliga.
Jag tänkte, det här hjälper ju mig och då bör det ju också hjälpa andra. Jag har hört så många fantastiska berättelser från medvandrare som har gett sig iväg för att man längtat efter något – och när man vandrar dag efter dag då är man till slut naken inför det gudomliga och då når vandraren fram till målet.
Frälsarkransens pärlor är bokens utgångspunkt. När kom du i kontakt med Frälsarkransen för första gången?
Min första kontakt med Frälsarkransen var genom Birgit Grefbäck, volontär och eldsjäl i Vadstena. Hon tog mig med på en vandring i Vadstena där hon hade kopplat varje pärla i kransen till olika platser; ett sjukhus, en skola, Vätterns strand och så vidare. Varenda plats öppnade upp för vår ständigt närvarande Gud. Den yttre vandringen i staden och dess omgivning blev med hjälp av Frälsarkransen också en upptäcktsfärd i mitt inre.
Det nya kapitlet som kommit till i samband med revideringen beskriver en reträttdag med labyrintvandring i och kring en kyrka. Berätta vad det innebär!
En labyrintvandring är en mycket kort pilgrimsvandring. Pilgrimsvandring handlar ju inte om att gå långt utan att gå djupt. Hjälpen är att man blir närvarande i nuet! Reträttdagen ger en möjlighet att närma sig och utforska kyrkorummet på ett meditativt sätt. Bilden av labyrinten med en skatt allra längst in i labyrintens mitt är utgångspunkten. Tanken är att labyrintens tydliga riktning in mot mitten ska hjälpa pilgrimen att även hitta in till kyrkorummets och trons centrum.
I kapitlet beskrivs också hur en labyrint med enkla medel kan skapas inomhus eller utomhus och hur reträttdagen kan läggas upp. Labyrinten, kyrkorummet och bokens berättelser är alla redskap som vi kan använda oss av för att öppna oss för den kärleksfulla Gudens närvaro, kärlek och vägledning.
du behöver inte vandra för att läsa den, alla är pilgrimer. Du kan sitta i en fåtölj och läsa boken och använda din fantasi
Vad är det som gör boken Vandra med Frälsarkransen unik?
Du behöver inte vandra för att läsa den, alla är pilgrimer. Du kan sitta i en fåtölj och läsa boken och använda din fantasi. Och pilgrimsvandringar behöver inte alltid gå till vackra platser. Det är också viktigt att vandra till fula platser, det handlar om vardagsmystik egentligen. Och det handlar om relation, hur vi kan relatera i livets olika skeden. Boken är ett redskap för den som vill öva sig i att leva som pilgrim mitt i livet och vardagen.
vandra lyssnandes och be Gud om att förundras över det du möter!
Vad vill du skicka med till den som aldrig pilgrimsvandrat?
Vandra så långsamt du bara vågar, vandra i så mycket tystnad du kan, vandra från ett altare till ett annat.
Vandra lyssnandes och be Gud om att förundras över det du möter!
Använd alla dina sinnen när du vandrar, känn till exempel hur marken känns under dina fötter.
Var närvarande och tänk: I varje steg är jag redan framme vid målet.
Text: Åsa Svedin, samt delar ur boken Vandra med Frälsarkransen. Foto: Mark Nordvall Hanlon