Tacksam - ett liv och en tid

I sina memoarer Tacksam - ett liv och en tid berättar biskop Caroline Krook rakt och personligt om det liv och den tid som blev hennes, från barndomens somrar till den intensiva biskopstiden och livet som pensionär. Med tacksamhet och glädje ser hon tillbaka på ett liv i Guds, människors och kyrkans tjänst.

Caroline Krook tillhör den första generationen prästvigda kvinnor i Sverige, har medverkat till stora förändringar inom Svenska kyrkan och under lång tid varit en företrädare för kyrkan i offentlighet och media.

I boken väver hon samman det egna livet med Svenska kyrkans historia. Hon skriver om scoutrörelsen, processen till prästvigning av kvinnor, separationen av stat och kyrka och Svenska kyrkans väg till samkönade vigslar. Boken är därför utöver en livsberättelse en skildring av Svenska kyrkans – och samhällets – utveckling under andra delen av 1900-talet och början av 2000-talet.

På ett sätt är mitt liv spännande. Jag har levt i en händelserik och intressant tid och har fått vara med om att bana väg på flera olika områden. I andra avseenden är mitt liv inte alls spännande. Jag har inte gjort någon klassresa, jag har haft en lugn och trygg uppväxt och har inga hemliga skandaler att berätta om. Jag är varken särskilt begåvad eller obegåvad men har befunnit mig i sammanhang där mina förmågor har kommit väl till pass. Jag har blivit brukad på ett positivt sätt.

Bokens förord är skrivet av KG Hammar, Ärkebiskop emeritus.

Caroline Krook, 1944–2025, var biskop i Stockholms stift 1998–2009.

”Det är mycket glädjande att Caroline Krook hann ge ut sina memoarer.  Det är fint att få läsa från hennes egen hand vad det är som har format denna mångsidigt begåvade och karaktärsfasta person. Biskop Carolines sätt att inta en scen och att fånga sin publik med ett angeläget ärende har följt henne genom livet. Hon kom att beröra sin publik med det hon gjorde och sa, inte bara på den teatertilja hon i begynnelsen drömde om, utan även i den huvudroll som hon kom att få spela i vår moderna, svenska kyrkohistoria. På den mediala arenan kom hon att nå en bredare publik, ofta långt utanför kyrkans murar, inte minst i alla de tv-program vi fått göra tillsammans under åren". Johannes Söderberg

Under många år gick Caroline med tankarna att skriva sina memoarer, men samtidigt var hennes liv så fullt av annat. Med att skriva intressanta böcker på teman som intresserade henne, hålla föredrag, förrätta gudstjänster och göra en och annan spännande resa. Tiden för att skriva memoarer fick vänta. Arbetet med memoarerna började sen lite smygande med ett kapitel här och där. En början om barndomen, ett kapitel om Estonia, något om scouterna och så var boken snart i full gång. För Caroline blev arbetet med memoarerna även en möjlighet att få berätta om en viss tid i historien. Hon ville hela tiden blanda de mer personliga berättelserna med fakta, bildning och reflektioner över samhällets utveckling. Under arbetet med boken förstod Caroline snart att hennes egen tid var utmätt och målet att kunna slutföra projektet blev en livlina och sporre för att orka vara verksam in i det sista. Caroline Krook fick skriva sin egen historia. Vi är alla i familjen så tacksamma att hon kunde slutföra även detta projekt.

Louise Berg, systerdotter

Caroline Krook skrev mycket om andra. Deras teologi och verk. Om stadens och stiftets historia. Mot slutet av sitt liv var hon angelägen om att skriva om sitt eget liv. Hon ger tydning till hur hon blev den hon blev, och gjorde det hon gjorde. Det blev mycket grävande i artiklar och tidningsklipp. Hon skrev intensivt och lyckades slutföra under sin sjukdomsperiod.

Biskop Eva Brunne