Ofta när man talar om ett liv efter döden handlar det om religiös tro och hopp om uppståndelse eller återfödelse. Men när döden gjort besök är det som att man går in i en evighetslång tystnad, ett sår som inte vill läka ut. Förr eller senare läker vi, reser oss och går vidare.
Philip de Croy listar några av de viktigaste stegen på vägen:
• Låt dina vänner hjälpa. Några av dem orkar lyssna, andra passar barn eller fixar mat. Även om du känner dig ensam måste du inte vara ensam.
• Låt det göra ont och töm ut varenda tår. Saknaden är den andra sidan av kärleken och en förlorad kärlek, oavsett om det är en livskamrat, förälder eller vän måste det få ta tid.
• Sök professionell hjälp. Att få visa upp alla känslor som kommer i dödens släptåg är lika viktigt som att få hjälp att sortera dem.
ensam är inte stark, ensam är bara ensam men det behöver du inte vara
• Hitta en sorgegrupp. Ensam är inte stark, ensam är bara ensam men det behöver du inte vara. Det finns människor som du och i exempelvis kyrkornas sorgegrupper kan ni dela känslor, tankar och få hjälp att hitta vägen ut ur mörkret.
• Skapa en minnesbok. För kända människor som dör skrivs det biografier och ibland görs det film. Men varje liv är en egen berättelse och du som blev kvar kan skriva, rita och minnas i en egen minnesbok. Där kan du sätta ord på sorgen och färg på saknaden.
• Fira en minnesdag. Ett liv raderas inte bara för att det tar slut. Genom minnesdagar kan det som varit få dröja sig kvar. Som fotografier i en ram, som blommor på er bröllopsdag eller som en ballong på födelsedagsfesten. Det är inte att fastna i det förgångna utan att bevara något fint.
Philip de Croy (f. 1984) är teolog och Sveriges enda thanatolog. Genom föreläsningar, mediamedverkan och nu bok levandegör han döden och alla dess känslor, tankar, lagar, riter, symboler och historia. Philip är även verksam som krönikör och som religionsansvarig på Historiska museet.
