En nödraket som kan rädda mänskligheten

I Livets farkost - SOS - Ögon som kan se Guds härlighet ger Martin Lönnebo hopp till missmodiga livsresenärer.

Martin Lönnebo sjunger på en uråldrig vacker sång. Faktum är att han har nynnat på den sedan barnsben. I boken "Livets farkost - SOS" kan läsaren förstå hur han lärt sig melodin. 

Livet var fattigt men rikt i barndomshemmet i västerbottniska Storkågeträsk. Mamma Hildur bekymrade sig för sin minsting, för han var en ”drömmare”. Ja, Martin Lönnebo, biskop emeritus, hittade nyckeln till sitt inre rum redan som barn.

Men inte hade hans mor behövt oroa sig. Det har gått bra för den lille gossen. Han blev en kyrkoman och poet, en lärare, predikant och landskapsarkitekt för den själsliga geografin. Idag en 91-åring som kan se tillbaka på ett liv fullt av händelser och människor. De viktigaste beskrivs i senaste boken, en självbiografi infogad i en större berättelse.

- Jag vill ge läsaren möjlighet att se vad som är viktigt i livet. Familjen är kärnan i den miljö som formar oss, utan den skulle vi vara utkastade i vågorna. Därför berättar jag vad jag har upplevt. I uppväxten var handlingarna viktiga, bönen och gudstjänsten ständigt pågående.

På kökssoffan fanns ofta gäster, medmänniskor som hade problem av olika slag.

- Den kristna fostran som jag och mina syskon fick var viktig. Vi var åtta barn och alla blev vi engagerade i kyrkliga sammanhang. Inte minsta antydan till att någon skulle bli avfälling.

- Många barn idag får inte tillräckligt lång tid i en fungerande familj.

Boken har underrubriken ”Ögon som kan se Guds härlighet”. Martin Lönnebo har inte bara förmåga att skriva fram det vackra, han har också försökt ha ögonen öppna för att se det goda och det sköna i tillvaron. Berättelsen om hans liv innehåller svärta och svårigheter, men fokus ligger på det hoppfulla.

- Medan du stjärnorna räknar, växer din tro, ditt hopp.

Idag kan han inte längre sitta i egen trädgård och titta på stjärnhimlen, huset är sålt. Men lägenheten i centrala Linköping har andra fördelar, som att det finns matvarubutik i samma hus, så att kundvagnen kan få åka hiss upp. I arbetsrummet står ett vackert skrivbord där han ”försöker bli klar med olika projekt”.

Boken ”Livets farkost - SOS” utgör sista delen i en trilogi. Tillsammans med böckerna ”Pärlälven” och ”Drömmen om Innersta sjön” fullbordar den guiden till den andliga galaxen, den som finns inom varje människa. Om de flesta av oss har ett inre rum som är lite stökigt och kanske försett med en pinnstol, så har Martin Lönnebo för sin del skapat en inre värld med fjäll och sjö, pyramider och torn. Här finns en pilgrimsled att följa med hjälp av Frälsarkransen, en kontemplativ vandring.

Förhoppningsvis ska den också få sin motsvarighet i den lekamliga världen, närmare bestämt i form av en pilgrimsled längs med Lule älv, sammanlänkad med Kungsleden. Tanken är att kåtor ska finnas som viloplatser längs vägen, på vandringen runt Innersta sjön. Martin Lönnebo tror att det kan passa konfirmander, men förstås ”alla som fortfarande kan gå”.

- Många är liksom förgiftade av de digitala plattorna. Men när man sitter under stjärnorna vid lägerelden och sjunger och ber, så plötsligt så glömmer man bort sin mobil – och hittar en annan värld. Då går det att samtala.

Tanken på denna möjlighet gör honom väldigt glad. Det glimmar till i blicken, ja i det numera enda ögat. I somras upptäcktes en ”aggressiv figur” under vänster ögonlock som senare ledde till att hela ögat fick opereras bort.
- Det var ett bra öga ... Men man behöver ju inte bli enögd för det!

Nej, blicken för helhetsbilden har inte gått förlorad. Martin Lönnebo ser bättre än de flesta vart åt det barkar. Han har engagerat sig i miljöfrågan i 40 års tid. Så även om tilltalet i böckerna är humoristiskt och lättillgängligt så är det allvarliga budskapet ändå inte att ta miste på.

tillståndet är akut både för skapelsen och för mänskligheten

- Tillståndet är akut både för skapelsen och för mänskligheten.

Martin Lönnebo beskriver vår planet som en farkost som far fram på ”slingrande hastig färd över det väldiga Kosmoshavet”. Själv sitter han nu i en vilstol på däck och följer den fortsatta färden. Han skickar nödraketer, men har inte gett upp hoppet. Likt Paulus befarar han att skeppsbrott är oundvikligt, men att vi kommer att överleva.

medvetandet om klimatkrisen ökar. Och om människan kommer i ett pressat läge så kan hon utföra storverk

- Det finns tecken på att medvetandet om klimatkrisen ökar. Om människan kommer i ett pressat läge så kan hon utföra storverk. När man inser att vi för ett dödens krig mot livet då kan det hända saker, framför allt på teknikens område.

Han tror att insikten om jordens fysiska belägenhet även kan leda till nyupptäckt av andliga behov.

- Om vi kommer på att vi ror med en åra inser vi kanske att det är dags att börja använda den andra också.

Är kyrkan släpankare eller motor på färden? Hur länge kan människor hålla sig flytande med en livboj, en Frälsarkrans? Martin Lönnebo vill helst kalla till samling på övre däck, med besättning från alla samfund, för gemensam krishantering.

- Nu får vi rycka upp oss. Vi behöver träffas och säga: Vad kan vi göra för att öppna möjligheter för människor att börja växa i tro?

Själv bärs han av hoppet.

- Det är genetiskt. Jag liknar min pappa som trodde allt skulle ordna sig.

jag tror på Guds nåd och barmhärtighet. Jag tror inte att Gud kommer att förlora det stora slaget.

- Jag tror på Guds nåd och barmhärtighet. Jag tror inte att Gud kommer att förlora det stora slaget.

Text: Miriam Arrebäck, Foto: Zandra Erikshed