Helene Ångström är församlingspedagog i Brunflo utanför Östersund. Hon tycker inte att någon ska tveka att testa att inkludera deltagare med särskilda behov i konfirmandverksamheten.
Helene har läst socialpedagogik och har personlig erfarenhet av barn med särskilda behov, men medger att hon ändå var nervös första gången hon skulle ha en grupp konfirmander med behov av särskilt stöd.
- Jag trodde nog jag var otillräcklig. Att jag inte hade tillräcklig kunskap, jag hade ju ingen erfarenhet.
Men konfirmationsgruppen med deltagare från särskolor och träningsskolor i trakten gav mersmak. Hittills har det blivit fyra grupper under åtta år, och hon hoppas på en ny grupp i höst.
En stor utmaning är att man aldrig riktigt vet var man hamnar med den här typen av inkluderande grupper. Är hon extra modig som ger sig på den utmaningen?
- Modig, eller kanske att jag inte är riktigt klok! Kanske fattar jag inte vad det är för något jag ger mig in på, skrattar Helene.
Helene berättar om en upplevelsevandring, en påskvandring, där en av deltagarna blev helt förtvivlad över att Jesus dödades. Hon ville inte gå in i kyrkan på flera veckor efteråt.
- Men vi bearbetade det också. Det fick ta tid, och det blev bra till slut.
Responsen är överlag extremt direkt, vilket kan få lustiga konsekvenser. Nattvardsbrödet ratades till exempel på en gång. - Jag har väl aldrig blivit spottad på så mycket som den dagen. Oblaterna var verkligen inte goda! ”Men det är som kex”, sa vi. ”Jag gillar Tom & Jerry-kex”, svarade någon.
Under konfirmationsgudstjänsten fick konfirmanderna saft och Tom & Jerry-kex.
Så fick det bli. Under konfirmationsgudstjänsten fick konfirmanderna saft och Tom & Jerry-kex. Någon teologiskt motstånd mot gruppens speciallösningar har hon inte mött.
- De präster som var med tyckte det var underbart.
Det behöver inte vara komplicerat att anpassa undervisningen, menar Helene. Hon har använt material man redan har för miniorer och juniorer, med vissa anpassningar. Viss dispens har de fått från domkapitlet. Undervisningen når inte upp till 60 timmar, och pågår inte i ett halvår.
- Det handlar om att hålla intresset uppe, och det fungerar bara en viss tid.
Eftersom vissa av deltagarna saknar ett talat språk blir det extra viktigt med dokumentationen. Redovisningen under konfirmationsgudstjänsten är ett collage av filmklipp, bilder och citat.
Men alla grupper behöver anpassning för att bli inkluderande, påpekar Helene.
- I en grupp med ”vanliga” konfirmander är det också många utmaningar. Koncentrationssvårigheter, social fobi… Vi får tänka till i alla grupper.
Hon tycker inte att någon ska tveka att testa att inkludera deltagare med särskilda behov.
- Gör det bara, men var beredd på att det blir helt annorlunda än vad du hade tänkt. Våga!
