Runt om i världen får barn och ungdomar i fattigare länder möjlighet till ett värdigt liv tack vare ”Jonasfonden”. Snart har det gått tjugo år sedan makarna Martin och Britt-Louise Lönnebo bildade fonden till stöd för unga med funktionsnedsättningar.
När det visade sig att den nyfödda pojken Panashi hade en CP-skada övergav pappan familjen. Släkten, vännerna och grannarna i Harare, huvudstad i afrikanska Zimbabwe, viskade om trolldom och häxeri.
Mamman Deborah, som lämnades ensam med Panashi och de övriga barnen, fick kontakt med Deaf Zimbabwe Trust. Organisationen arbetar med att förändra situationen för barn och ungdomar med funktionsnedsättningar.
Deborah och Panashi fick hjälp att lära sig teckenspråket och Panashi kunde börja i en specialskola anpassad efter hans behov. Deaf Zimbabwe Trust är en i raden av organisationer som har fått stöd via Jonasfonden.
Fonden bildades år 2003 av Martin och Britt-Louise Lönnebo. Han var under många år en mycket uppskattad biskop i Linköpings stift, hon arbetade i sitt yrkesliv som specialpedagog för att stötta unga med svårigheter.
Jonasfonden är ett försök att stötta barn och unga i fattigare länder och ge dem ett bättre liv. Personer med olika funktionsnedsättningar har där många gånger det ännu svårare att göra sina röster hörda än i Sverige
Martin har författat många böcker och ligger även bakom Frälsarkransen. Överskottet från försäljningen av det moderna radbandet och den royalty Martin får går oavkortat till Jonasfonden, som förvaltas av den svenska biståndsorganisationen Individuell Människohjälp (IM). Fonden får också bidrag från andra håll, bland annat vill privatpersoner hjälpa till.
I dag har hundratals barn med intellektuella funktionsnedsättningar tack vare Jonasfonden fått utbildning och stöd. I länder som Palestina, Jordanien, Rumänien, Indien, Moldavien, Zimbabwe och Guatemala upplever de ett nytt hopp.
Varför valde då Martin och Britt-Louise Lönnebo att starta Jonasonden? Bakgrunden går att hitta i de egna erfarenheterna av att få ett barn med intellektuella funktionshinder.
När Martin som ung präst skulle predika julafton den 24 december 1961 använde han den gamla profettexten om att ”ett barn varder oss fött, en son bliver oss given”. Därefter jäktade han hem till hustrun Britt-Louise som väntade parets första och hett efterlängtade barn.
När Martin klev in över tröskeln till lägenheten i Uppsala hade värkarna redan satt i gång. En timme senare föddes sonen Jonas på Akademiska Sjukhuset. De nyblivna föräldrarna var mycket lyckliga.
Jonas växte och blev allt större, men föräldrarna tyckte att allt inte var som det borde vara med sonen. Det visade sig att han fötts med en allvarlig neurologisk störning, med tydliga autistiska drag som gör att han delvis är avskärmad från det som sker runt omkring honom.
I dag har Jonas fyllt sextio år och bor på ett gruppboende i Linköping. Han lever ett värdigt och tryggt liv – trots de svårigheter han brottas med i vardagen. Martin och Britt-Louise är mycket tacksamma över att sonen fått leva och bli äldre i ett välfärdsland som Sverige.
– Jonasfonden är ett försök att stötta barn och unga i fattigare länder och ge dem ett bättre liv. Personer med olika funktionsnedsättningar har där många gånger det ännu svårare att göra sina röster hörda än i Sverige, säger Martin Lönnebo.
Individuell Människohjälp, eller IM i vardagligt tal, grundades 1938 av den unga kvinnan Britta Holmström. Hon hade tidigt reagerat mot förtryck, förföljelser och omfattande brott mot människors rättigheter.
Den 1 oktober, samma dag som Hitlers trupper gick in i Tjeckoslovakien, fick Britta Holmström en vision som drev henne att lämna tryggheten i Sverige och ge sig ut i kamp för alla människors lika värde och rättigheter.
– Britt-Louise och jag lärde känna Britta här i Linköping och vi tyckte mycket om hennes filosofi. Därför var det naturligt att vända sig till just hennes organisation, fortsätter Martin Lönnebo.
Jonasfonden har bland annat finansierat så att barn och ungdomar med intellektuella funktionsnedsättningar kan få gå i förskola och skola. Makarna Lönnebo besökte för några år sedan Rumänien för att med egna ögon se vad en fond som deras kan åstadkomma.
Erik Edling arbetar på IM:s insamlingsavdelning och var med när Jonasfonden startades.
– Vi är väldigt tacksamma för samarbetet med Martin och Britt-Louise. Deras insatser är viktiga och har betytt så mycket för unga människor som annars skulle ha haft ett mycket sämre liv, säger han.
Ett exempel hittar vi i den indiska delstaten Bihar. Där föddes Sandeep med gravt deformerade händer och ben. När han växte upp förstod föräldrarna att han även har en intellektuell funktionsnedsättning och svårt med talet.
I skolan blev de andra barnen rädda för Sandeep på grund av hans utseende. De retade och slog honom. Föräldrarna vägrade att skicka honom till skolan och familjen isolerade sig från omgivningen.
För några år sedan träffade en medarbetare från organisationen Kiran både Sandeep och föräldrarna. Denne såg till att hela familjen fick komma till ett särskilt hälsocenter för att få stöd och utbildning.
Dessutom bekostade Kiran, en av IM:s partners, operationer av Sandeeps deformerade händer och fötter. Nu kan han äntligen gå ordentligt och använda sina händer för att exempelvis hålla en penna – och han fick möjlighet att gå i en skola som passade hans förutsättningar.
Artikeln skrevs i slutet av 2021. Text: Thomas Lerner, Foto: Zandra Erikshed
