Som luthersk kyrka behöver vi göra det möjligt att fler inkluderas
Emmy Lindgren är präst i Karlstad stift och teckenspråkspräst på tjugo procent. Hon drömmer om att alla människor ska ha samma möjlighet att gå i kyrkan och höra evangeliet på sitt språk.
Prästen Emmy Lindgren är precis på väg att kliva över tröskeln till sin lägenhet då hennes franska bulldogg Margit möter henne med glädje i dörren, samtidigt som vi ringer från Verbum.
Hon slår sig ned i lugn och ro och berättar att hon arbetat som präst i Karlstad stift sedan juni 2020, då hon prästvigdes. Just nu är hon pastorsadjunkt och har ca 20 procent med teckenspråk. Från och med juni är hon anställd komminister i Norrstrands församling med 80 procent hörande 20 procent döva. Hon är uppväxt med mamma, pappa och två yngre syskon i Skattkärr utanför Karlstad där de fortfarande bor kvar.
Emmy berättar hur familjen under uppväxten bodde bredvid församlingshemmet i Skattkärr, och att kyrkan alltid känts som hemma. Hon gick på öppna förskolan, sjöng i barnkören och blev sedan ung ledare. Och tack vare en väldigt pedagogisk församlingspedagog, som sedan blev präst så blev hon inspirerad av prästyrket. Den kvinnan inspirerade Emmy att våga tro på sitt kall.
− Jag beslöt mig senare för att studera till präst och började i Uppsala, hösten 2014, fram till våren 2020. Det var så skönt att lämna Värmland då, för sju år sedan… för jag kände att jag behövde vara på ett visst sätt. Och det fanns lite jantelag över att jag skulle plugga i storstan. Men under sista åren i Uppsala fick jag en sådan hemlängtan. Och idag känner jag en sådan glädje över att vara tillbaka. Jag känner mig stolt över mitt värmländska arv, berättar Emmy med glädje i rösten.
7 juni 2020 vigdes Emmy Lindgren till präst i Svenska kyrkan i Karlstad domkyrka. Hon som bevittnat så många prästvigningar innan. Nu var det äntligen hennes tur.
men dagen då det var dags, så gick jag glad och stolt in i domkyrkan. Jag vände mig om och såg på de sex personer som jag valt. Det var väldigt fint, det största som hänt mig
−Vigningen blev som ett crescendo som inte blev av, på grund av pandemin. Jag var arg, ledsen och besviken på Gud och världen. För mig var det här likställt med studenten, med pompa och ståt. Jag ville bjuda så många, men fick välja ut åtta. Dagarna innan vigningen hade varit ett enda kaos, men jag hade ju sagt att Gud skulle få använda mig som sitt verktyg… Men dagen då det var dags, så gick jag glad och stolt in i domkyrkan. Jag vände mig om och såg på de sex personer som jag valt. Det var väldigt fint, det största som hänt mig.
Emmy berättar om sin vision om allas rätt till att höra evangeliet på sitt språk. Hennes ingång till de dövas värld och teckenspråket kom via släktingar.
− Mina kusiners pappas modersmål är teckenspråk, så mina kusiner kunde teckenspråk. Jag kunde bara säga: tack och groda, säger Emmy och skrattar.
Under tiden då Emmy studerade till präst började hon googla på; präst, Svenska kyrkan, och teckenspråk, och hittade då Kristina Åkerman, teckenspråkspräst i Uppsala.
− Jag skrev till henne och berättade att jag ville lära mig teckenspråk och frågade om vi inte kunde ta en fika. Lite senare hoppade jag på tolkprogrammet på Stockholms universitet och gick två år av tre. Men jag kände att tolk, inte var rätt för mig.
Emmy insåg att hon i stället för att bli tolk kunde kombinera prästyrket med sina kunskaper i teckenspråk, och fick så småningom en tjänst i Karlstad som teckenspråkspräst.
det råder mycket okunskap om teckenspråk. Det är ett eget språk, med en egen grammatik. Svenska kyrkan är en luthersk kyrka, och det är viktigt att vi gör det möjligt att fler blir inkluderade i kyrkan
− Det råder mycket okunskap om teckenspråk. Det är ett eget språk, med en egen grammatik. Svenska kyrkan är en luthersk kyrka, och det är viktigt att vi gör det möjligt att fler blir inkluderade i kyrkan. Vi har gudstjänster både för hörande och döva, och även gemensamma gudstjänster. Vi har även en tidning som heter; Händer i kyrkan? där man får inblick i de dövas värld och vad kyrkan har för aktiviteter i kyrkan. Under pandemin har både döva och hörande i riskgrupp mötts på promenadträffar och fikat ihop. Och så har vi haft samtal på Messenger, Facetime och via bildtelefoni.
Den 14 maj 2021 var det 40 år sedan teckenspråket blev erkänt som språk, och som dövas första språk i Sverige. Det var Sverige först i världen med att besluta om.
−Det finns inga dumma frågor till döva. De är som du och jag, bara att de inte hör. Alla är skapade till Guds avbild. Gud både hör och ser bön.
