Texterna i Natt och Dag ger oss uppbyggelse för årets alla dagar

Förr var det Dagens Lösen, kanske främst använd av dem som tillhörde frikyrkor, som var ett staket för dagen, ett bibelord, en uppbygglig text på några rader att börja dagen med. Senare fick vi Wilfrid Stinissens Idag är Guds Dag med uppbyggliga texter för årets alla dagar. Även Henri Nouwens Ge oss idag är en bok med uppbyggliga texter för varje dag under året. Peter Halldorf har också bidragit till denna tradition med dagliga texter och Libris förlag gav för flera år sedan ut en samlingsvolym där vår biskop Anders också medverkar, Alla mina dagar.

Och nu har turen kommit till den folkkära Ylva Eggehorn, psalmförfattare, poet, förkunnare. Vi vill gärna se henne som en spröd flicka. Hon blev tidigt uppmärksammad för sina djupt andliga texter, älskad och hyllad. ”Jag skriver med mitt hjärteblod”, har hon sagt och det känns både i psalmtexter och andra sånger.

Men hon är nu en snart 70-årig kvinna som utvecklat sin barnatro till ett vuxet kristet liv. Hon har under de drygt femtio år hon varit en offentlig kristen behållit sitt oberoende och medverkar i olika kyrkliga sammanhang utan att stängas in i någon viss samfundsfålla.

Texterna i Natt och Dag ger oss uppbyggelse för årets alla dagar, och kan man tillägga, nätter om så behövs. Att få bläddra förbi dagens datum och gå tillbaka i tiden, eller framåt och få mer än den aktuella dagen till livs, känns som en extra gåva. Texterna är mycket olika, en del hänger ihop, andra är helt fristående. En del är hennes egna dikter, en del dagar får vi prosastycken och reflektioner och ibland får vi möta poeter och författare från skilda tidsepoker och olika världsdelar. En dag är får vi en psaltarpsalm, en annan dag en dikt av den persiska författaren, 1200-tals poeten Rumi. Och så kan vi vakna med den katolska munken Thomas Merton, den protestantiska prästen Dietrich Bonhoeffer eller den andliga Etty Hillesum, utan kyrka, men med judisk bakgrund som ger oss något att tänka på under dagen.

När jag börjar läsa är det juli och jag landar direkt i skapelsens glädje i en frodig grönska, en översvallande natur som ger oss allt i överflöd. Och då är steget samtidigt inte långt till klimatkris och miljöförstörelse och flyktingkris. Allt ryms i våra dagar och allt kan tas emot med samma förundran.

Ylva Eggehorn bjuder också på sig själv, sina innersta och ibland smärtsamma tankar. ”Att leva har för mig alltid varit en stor ansträngning, en sorts svindel, det är jag som måste hålla balansen, hitta tyngdpunkten, det är inte balansen som håller mig. Men att hålla Gud som ett barn i famnen och ta sig över avgrunden ger mening åt den balansakten.”

De som följt Eggehorns författarskap genom åren, och även läst hennes självbiografiska texter, vet att hon haft en tidstypisk uppväxt i Älvsjö, en förort till Stockholm, under 1950-talet. Hennes hängivenhet och innerliga tro, var kom den ifrån? Ja, en kallelse, ett bejakande och ett svar på ett tilltal som hon lyssnade till, och som hon varit trogen genom livet. Och som hon nu delar med sig av till oss. Vi kan bara tacka och ta emot, Natt och Dag.

Text: Elisabet Finné, Katolskt magasin 9, 2019, återges i sin helhet med tillstånd.
Foto: Mikael M Johansson