Döden och den andre

Skiljer döden oss åt? I Sverige lever människor med olika tro sida vid sida. I det interreligiösa arbetet byggs förtroendefulla relationer och vi är grannar, arbetskamrater och klassföräldrar tillsammans. Mot den bakgrunden kan det framstå som märkligt att vi inte kan fortsätta vara grannar i döden. Strävan efter social sammanhållning över religionsgränser ersätts av begravningsplatsens väl avgränsade kvarter baserade på religiös tillhörighet. Är det ett tecken på att samhörigheten i det mångkulturella samhället inte går särskilt djupt? Eller är det en naturlig ordning?

Begravningsplatserna tillhör våra mest betydelsefulla platser – inte bara religiöst utan också socialt, historiskt och politiskt. De är ett av de främsta uttrycken för sammanhållet kulturarv i Sverige. Hit söker sig miljontals svenskar, religiösa som ickereligiösa för att minnas, hedra och få ro för tanken. Till begravningsplatsen kan många aktuella samhällsfrågor knytas. I boken diskuteras till exempel det samhälleliga ansvaret för plundrade samiska gravplatser och ödekyrkogårdar; hatbrott mot judiska gravkvarter, kritik mot etableringen av muslimska begravningsplatser och organiseringen av begravningsverksamheten, som till stor del utförs av Svenska kyrkans församlingar.

Med insiktsfull analys och tillgängligt språk tar författaren med läsaren till en plats där döden inte bara är slutet – utan också början på en djupare förståelse för religion, samhälle, identitet och tillhörighet.

Boken Döden och den andre är en del av Svenska kyrkans forskningsserie som publicerar kyrko- och samhällsrelevant forskning som har genomgått en peer review process.