Frälsarkransen har haft väldigt stor betydelse för kyrkans andaktsliv och undervisning

Frälsarkransen fyller 30 år! Hur kommer det sig att biskop Martin Lönnebos moderna radband fortfarande älskas av så många? I en intervjuserie frågar vi kyrkliga profiler om Frälsarkransens betydelse – för dem själva och för kyrkan i stort.

Marika Markovits, biskop i Linköpings stift, menar att Frälsarkransen har gett kyrkan verktyg att hjälpa människor att hitta ett personligt böneliv.

Varför är det så många som uppskattar Frälsarkransen?

– Jag tror att det både handlar om enkelheten, att det är ett litet armband, och om närheten, att det alltid är med runt handleden. Frälsarkransen påminner oss om att livet är mer än det där vardagliga flödet som vi tar oss igenom varje dag – att det hela tiden finns en dimension till. Jag tror också att många tilltalas av att den både är hemlig och sänder ett tydligt budskap. Och som många symboler är den fri för tolkning – så den blir aldrig dogmatisk, inte någonting som jag behöver ta ställning till.

pärlorna i Frälsarkransen påminner mig om att jag kan utvidga min bön

Vad har Frälsarkransen betytt för kyrkan i stort under de här 30 åren?

– Den har haft väldigt stor betydelse för kyrkans andaktsliv och undervisning. Tack vare Frälsarkransen har vi fått ett språk som skapar en brygga mellan det specifikt kyrkliga språket och det levda livets språk. Frälsarkransen har gett oss verktyg att hjälpa människor att föra över vanan och traditionen att delta i kyrkans gudstjänstliv och andaktsliv, till ett eget personligt böneliv. 

Vad har Frälsarkransen betytt för konfirmationsarbetet?

– För Svenska kyrkan är konfirmationen ofta ”a single point of contact”, alltså den enda gången i livet en person möter kyrkan på ett fördjupande och förklarande sätt. Så de där 60 timmarna som konfirmationen utgör ska liksom hålla för ett helt livs vägval: Ska jag tillhöra kyrkan? Ska jag döpa mitt barn? Ska jag uppmuntra mitt barn att konfirmeras? Och jag tror att Frälsarkransen är en oerhörd hjälp i att den där engångskontakten blir någonting som rör resten av livet också. När jag konfirmerades på 70-talet hade vi en konfirmandbok som vi läste och gjorde övningar i, som sedan följde med hem. Idag bär ungdomarna istället med sig armbandet hem, som blir ett hemligt synligt tecken på att jag har gått igenom någonting viktigt, och att den erfarenheten nu är en del av mitt liv och min personlighet. Jag tycker faktiskt att Frälsarkransen fungerar bättre än boken, eftersom armbandet kan följa med in i vuxenlivet.

Vad betyder Frälsarkransen för Linköpings stift, där Martin Lönnebo tidigare var biskop?

– Här i Linköping är Frälsarkransen verkligen en del av stiftets andlighet. Den finns återgiven i de flesta kyrkorum och många bär den runt armen. Vi har fått en till klassisk kristen symbol, vid sidan av Kristus, korset, ljusbäraren och Maria. 

Hur använder du själv Frälsarkransen?

– Mitt böneliv är frekvent och ad hoc, jag ber flera gånger om dagen när Anden faller på. Frälsarkransen hjälper mig att tänka en tanke till. Om jag till exempel har suttit i ett enskilt samtal är min spontana bön ofta att överlämna den personen och det vi har talat om i Guds händer. Men pärlorna i Frälsarkransen påminner mig om att jag kan utvidga min bön, att det finns flera aspekter av den här situationen som jag kan berika bönen med. Kanske är det en ökenfråga eller kanske kräver det här mer tystnad? Jag håller ofta i Frälsarkransen, så att jag fysiskt känner pärlorna i handen. 

Artikel från 2025, text: Lina Mattebo, foto: Marcus Gustafsson.