Frälsarkransen hjälper mig att be

Frälsarkransen fyller 30 år! Karin Wiborn, kyrkoledare för Equmeniakyrkan, tycker att Frälsarkransen är som ett hemligt tecken när man möts på bussen – vilket skapar en betydelsefull känsla av tillhörighet.

Hur kommer det sig att biskop Martin Lönnebos moderna radband fortfarande älskas av så många? I en intervjuserie frågar vi kyrkliga profiler om Frälsarkransens betydelse – för dem själva och för kyrkan i stort.

Hur använder du Frälsarkransen?

– Jag pendlar dagligen till kontoret, och reser väldigt mycket annars också. Då hjälper Frälsarkransen mig att be. När jag sitter på tunnelbanan går jag igenom pärlorna med fingrarna och ber: ”Jesus Kristus, Jesus Kristus, Jesus Kristus.” Eller: ”Du i mig, jag i dig.” Det blir en slags andlig påminnelse. Pärlorna hjälper tanken att koncentrera sig, och gör att jag håller mig lugn. Vi pratar ofta om heliga vanor i Equmeniakyrkan – och det här är en del av min heliga vana. 

Varför tror du att Frälsarkransen uppskattas av så många?

– Det finns så många olika sätt att använda Frälsarkransen. Och den är enkel. Just det var ju Martin Lönnebos sätt: att uttrycka sig på sätt och vis simpelt, men så att evangeliet blir åtkomligt och vardagligt nära. Han hade verkligen förmågan att tala till både små och stora. Vare sig vi har mött honom nära eller på håll, så finns hans sätt att tala och bemöta människor kvar i våra hjärtan. 

Vad har Frälsarkransen betytt för kyrkan i stort?

– Den är som ett hemligt tecken. Man ser på bussen att där är en till som har en Frälsarkrans. Det skapar en tillhörighet som är viktig för många. Att använda Frälsakransen är såklart också ett sätt att fördjupa sin andlighet, genom att läsa boken och fördjupa sig kring vad pärlorna betyder. Sedan har den också bidragit med en mer påtaglig andlighet. En andlighet som tar kropp.

– Jag tycker att det är väldigt sympatiskt att Frälsarkransen är skapad här i vår egen kyrkokultur. Naturligtvis med inflöde från andra kulturer, men vi har inte bara tagit över något. Och samtidigt är det roligt att Frälsarkransen uppskattas och används i flera olika kyrkor och samfund. Den har blivit ett ekumeniskt andligt ting som förenar oss på ett bra sätt.

samtidigt som pappa hade sin gamla Frälsarkrans med träpärlor runt armen på sin dödsbädd, fick mina barn Frälsarkransar när de konfirmerades

Vad har Frälsarkransen betytt för dig personligen?

– Jag har haft många olika Frälsarkransar. Alldeles från början när den kom var vi ett gäng kvinnor som skapade en jättestor Frälsarkrans till vår kyrkas skyltfönster mitt i Farsta centrum, med tillhörande texter. Den har jag kvar hemma, fortfarande, efter 30 år. Men många andra har jag tappat bort på olika ställen. Ibland använder jag min pappas gamla Frälsarkrans med pärlor i trä. Den hade han på sig när han dog. Samtidigt som pappa hade den runt armen på sin dödsbädd fick mina barn Frälsarkransar när de konfirmerades. Så den spänner verkligen över generationer, och har varit med mig länge.

Text: Lina Mattebo, foto: Marcus Gustafsson