Jag har åkt flera Vasalopp med Frälsarkransen i midjeväskan

Frälsarkransen fyller 30 år! Karin Johannesson, biskop i Uppsala stift, fick sin första Frälsarkrans efter att hon hade varit sjukskriven – vilket hjälpte henne att hitta livsmodet igen.
Hur kommer det sig att biskop Martin Lönnebos moderna radband fortfarande älskas av så många? I en intervjuserie frågar vi kyrkliga profiler om Frälsarkransens betydelse – för dem själva och för kyrkan i stort.

Varför uppskattar så många Frälsarkransen, tror du?

– Den hjälper oss på ett konkret sätt att be. Pärlorna går att hålla i och färgen säger något om dem, det finns en tanke och ett tema, det finns böner till dem. Frälsarkransen förenklar bedjande, och visar att det inte är så komplicerat. Min mamma träffade en gammal bekant hos optikern, som hade en Frälsarkrans på sig. Det var inte någon hon brukade träffa i kyrkan, så hon kommenterade: ”Oj, du har en Frälsarkrans!” Och fick då svaret: ”Javisst, det här är min fjärde krans. Jag sliter ut massor.” Och så fick de ett samtal där hos optikern om vad bön betyder i livet, som de inte hade haft utan Frälsarkransen och som inte skedde i någon församlingskontext. Så alla kan använda den för att be. 

Vad har Frälsarkransen betytt för dig?

– I början var den alltid med mig överallt. Jag har till exempel åkt flera Vasalopp med Frälsarkransen i midjeväskan. Om man behöver bryta loppet så måste man ju ha någonting att trösta sig med, någonting att liksom samla tankarna och besvikelsen kring. Det har känts väldigt tryggt att ha Frälsarkransen med i alla möjliga situationer. 

Har den varit särskilt betydelsefull under någon viss tid i ditt liv?

– Jag fick min första Frälsarkrans i födelsedagspresent av mina föräldrar samma år som den kom – och tyckte att den var fantastisk. Övningar i livsmod var precis vad jag behövde då, efter att ha varit sjukskriven en längre period. Frälsarkransen hjälpte mig absolut att hitta livsmodet igen, framförallt genom att kunna tolka olika livserfarenheter – både ljusa och mörka – i bön. Det är befriande att det finns en ökenpärla. Det är befriande att det finns en nattpärla. Det är befriande att den hänger ihop med en blå bekymmerslöshetspärla och med kärlekspärlorna. Min första krans är helt utsliten, men jag har fortfarande kvar den.

Vad är unikt med Frälsarkransen?

– Det finns så många olika sätt att ta till sig den på. Du kan både knyta Frälsarkransen till dina egna existentiella frågor och till Jesus liv och olika bibelberättelser. Vägen in kan vara konst, kontemplativ bön eller musik – det går att använda Frälsarkransen oavsett. Så den fungerar för väldigt många.

Varför är Frälsarkransen fortfarande aktuell efter 30 år?

– När Frälsarkransen kom jobbade jag på stiftskansliet i Karlstad och tänkte att "Oj, det här är ju världens grej för konfirmander!” Och då var det någon som sa: "Ja, men det är väldigt dumt att hänga upp konfirmandundervisningen på någonting som riskerar att bli en modefluga under bara några år.” Men så blev det ju verkligen inte! Jag tror att det är för att du kan växa med Frälsarkransen. Frälsarkransen binder samman generationer, den förenar konfirmanderna med sina föräldrar, men också de barn som döps med sina mor- och farföräldrar. Frälsarkransen är någonting vi samlas runt och som fungerar för olika åldrar. 

Text: Lina Mattebo, foto: Marcus Gustafsson