Jag har givit bort Frälsarkransen både på Nobelmiddagen och på tåget

Frälsarkransen har fyllt 30 år! Johan Dalman, biskop i Strängnäs stift, har fått en helt ny relation till bönen med hjälp av Frälsarkransen. 

Hur kommer det sig att biskop Martin Lönnebos moderna radband fortfarande älskas av så många? I en intervjuserie frågar vi kyrkliga profiler om Frälsarkransens betydelse – för dem själva och för kyrkan i stort.

Hur använder du Frälsarkransen?

– Oj, oj, oj, jag använder den så ofta! Den är en jättefin kompis. I själavårdsamtal är Frälsarkransen till stor hjälp för att prata om personens situation. Den påminner oss om att livet inte är en pärla utan alla pärlor. Livet är inte en enda situation eller en enda sinnesstämning. Det är lätt att glömma bort det, när man känner att allt är kolsvart eller rosenrött.

Om någon befinner sig i en väldigt stor sorg till exempel, kan Frälsarkransens pärlor påminna om att de ljusa minnena också är en del av sorgen. 

Frälsarkransen gav mig ett bönespråk för hela livet

Vad har Frälsarkransen betytt för dig?

– Jag hittade tillbaka till bönen i kraft av den. Så Frälsarkransen har givit mig en helt ny relation till bönen. Mitt böneliv var då, för väldigt många år sedan, väldigt enpärleorienterat. Glada dagar var det ljusa böner och deppiga dagar var det mörka böner. Frälsarkransen gav mig ett bönespråk för hela livet. 

Varför tror du att Frälsarkransen är så uppskattad av många?

– Den är opretentiös och väcker nyfikenhet. Jag har givit den till många människor som inte har någon särskild relation till kristen tro. Folk blir inte oroliga när jag stoppar den i handen på dem. Frälsarkransen är ingen invasiv växt, den kastar sig inte över dig. Jag har givit bort den både på Nobelmiddagen och till människor jag har träffat på tåget. Frälsarkransen har givit mig tillgång till ett språk som talar till människor som kanske inte annars skulle ha öppnat öronen för kristen tro. 

Vad är det unika med Frälsarkransen?

– Den är både barnsligt enkel och har ett djup. Den är lite humoristisk också, det finns en glädje och kreativitet i den. Det är inte alltid vuxna förknippar lekfullhet med kristen tro, så det betyder mycket! Dessutom är den taktil, det är skönt och trevligt att man kan göra någonting med den. Vi har inga andra bruksföremål eller hjälpverktyg för människor i vardagen inom den evangelisk-lutherska kyrkan.

Vad ser du att Frälsarkransen har betytt för kyrkan i stort?

– Den har skapat en tydligare vi-känsla. Ser du någon med en Frälsarkrans förstår du att personen har varit med om en liknande resa som du, vilket skapar en igenkänning och en hemkänsla. Den öppnar också upp bönen för människor. Bön kan ju kännas lite som ett lag för elitåkare. Många tänker att jag kan ”Gud som haver barnen kär”, men sedan vet jag inte vad jag ska hitta på för grejer. Där är Frälsarkransen så bussig att den ger oss möjlighet att be och hitta nya ord i bönen. Och påminner oss om att vi är inkluderade i en större berättelse. 

Text: Lina Mattebo, Foto: Linn Forsdahl