Martin Lönnebo var en andlig naturbegåvning – John Sjögren

Frälsarkransen har fyllt 30 år! John Sjögren, författare och kulturskribent, tycker att det är fascinerande att Frälsarkransen är så universell – samtidigt som budskapet är specifikt kristet och centrerat kring Jesus.

Hur kommer det sig att biskop Martin Lönnebos moderna radband fortfarande älskas av så många? I en intervjuserie frågar vi kyrkliga profiler om Frälsarkransens betydelse – för dem själva och för kyrkan i stort.

Du gjorde en lång intervju med Martin Lönnebo om Frälsarkransen till tidskriften Pilgrim för snart tio år sedan, vad tar du med dig från det tillfället?

– Jag minns själva mötet väldigt starkt eftersom jag kände att här sitter jag med en helig människa. Det var en känsla av att prata med ett helgon. Med helgon menar jag inte en perfekt människa, utan någon som utstrålar helighet och helhet – en helig människa är en hel människa. Jag kan nog inte uttrycka det på ett bättre sätt än att hans spiritualitet var genomlevd. Det fanns en erfarenhet i botten. Ibland kan man känna att folk säger fina saker, men att det inte bottnar i deras liv. Men Martin Lönnebo bottnade verkligen i Frälsarkransen. Person och ord hängde ihop.

Varför tror du att Frälsarkransen är så uppskattad av så många?

– Martin Lönnebo lyckades sammanfatta både hela den kristna spiritualiteten och hela livet med det här lilla radbandet. Dessutom är den väldigt enkel. Martin Lönnebo kunde verkligen uttrycka de djupaste sakerna på ett väldigt tillgängligt och enkelt sätt så att alla begriper. Det finns också något otroligt universellt med Frälsarkransen – man kan finna den här typen av andlighet i nästan alla religiösa traditioner. Samtidigt är budskapet så oerhört specifikt kristet och centrerat kring Jesus. Jag tror att det där nästan inte är någonting man kan lära sig. Det var något väldigt unikt med Martin. Det låg i hans person. Han var sådan och behövde inte anstränga sig. Han var en, om man nu kan tala om det, andlig naturbegåvning.

Frälsarkransen sammanfattar både hela den kristna spiritualiteten och hela livet

Vad ser du att Frälsarkransen har betytt för kyrkan i stort?

– Jättemycket! Människan behöver de sinnliga sakerna, någonting konkret att ta och känna på – men det hade försvunnit mycket ur den protestantiska traditionen. Idag tar vi nog för självklart att man kan tända ljus i en svensk kyrka. Men det var ju Martin Lönnebo som införde det 1968. Han menade att sakrament är ett uttryck för växelverkan. Vi behöver både materia och ande, synligt och osynligt. Annars blir det obalans. Frälsarkransen är höjdpunkten av hans livsgärning, att återinföra det sinnliga i Svenska kyrkan. Som katolik känner jag igen mig på många sätt i Lönnebo, inte minst i hans sakramentala inställning. Han såg också detta mycket som ett ekumeniskt projekt, att det var ett sätt för kyrkorna att närma sig varandra. Det sakramentala är ju ingenting som är exklusivt för det katolska eller det ortodoxa, men har kanske underbetonats i den protestantiska traditionen.

Vad ser du att Frälsarkransen har betytt för enskilda människor? 

– Mina föräldrar är väldigt entusiastiska Frälsarkransenbedjare, så jag vet att den har betytt otroligt mycket för dem – och för många andra människor. Det är en spiritualitet man kan ägna sig åt hemma på sin kammare, som på samma gång är väldigt enkel och djupt förankrad i kristen spiritualitet och den kristna historien.

Varför tror du att Frälsarkransen fortfarande är aktuell efter 30 år?

– Den är tidlös för att den fångar upp essensen av kristen spiritualitet. 

Text: Lina Mattebo, Foto: Marcus Gustafsson