Magdalena Sjöholm är präst i Svenska kyrkan i London. För ett par år sedan skrev hon en avhandling om hur man predikar om klimatkrisen. Nu har delar av den blivit en bok som heter Markens alla träd klappar händer, verktyg för en grönare predikstol. Boken är tänkt som en inspiration och uppmuntran till hur en predikan eller andakt kan se ut när den präglas av ett ekoteologiskt perspektiv.
Vi möts över Teams. Magdalena har haft sin lediga måndag då hon arbetat i helgen. Hon har besökt Ikea dagen till ära, då det bara var ett par månader sedan hon och maken flyttade till London. Barnen är stora och har stannat i Sverige.
Gick predikofortbildning
Magdalena har varit präst i Svenska kyrkan i trettio år. Och under åren 2012 - 2014 gick hon den kvalificerade predikofortbildningen på Fjellstedska i Uppsala. Ett par år senare åkte hon till Chicago och skrev en avhandling om predikan och klimatkrisen på Lutheran School of Theology. Magdalena är ”Doctor of Ministry in Preaching.”
− Jag har alltid haft ett miljö- och klimatengagemang, men det har blivit starkare i och med barnens engagemang. Till exempel så blev min dotter vegan under ett par år och sedan 2018 har jag verkligen insett att klimatkrisen inte bara gäller andra långt bort, utan det gäller oss här och nu. Jag hade alltid velat gå utbildningen på Fjellstedska för att jobba med min egen predikan och predikoröst. Och efter att ha gått den får man möjlighet att gå på Lutheran School of Theology, där jag skrev min avhandling om predikan och klimatkrisen, säger Magdalena.
Hon tycker att det redan görs mycket bra i Svenska kyrkan för klimatet. Man sätter exempelvis upp laddstolpar och solceller på taken med mera, men att det är viktigt att även få en djupare teologisk blick på miljön. Magdalena grävde inom ekoteologin och hittade några inspirerade ekoteologer och en klimatpsykolog som har präglat hennes bok. Dessa var Per Espen Stoknes, Walter Brueggemann, Leah Schade och Norman Habel. Dessa gav Magdalena flera strategier, modeller och perspektiv som man kan använda när man vill predika om klimatkrisen.
− Som i befrielseteologin behöver vi ta den utsattes perspektiv. Tittar man på den förlorade sonen exempelvis så kan man försöka lyssna till andra röster än människors i berättelsen. Svinens perspektiv kan visa på hur vi hanterar djuren och vår egen matproduktion.
Klimatpsykologiskt raster
I boken finns ett antal predikningar från olika tider på kyrkoåret, som visar på hur en predikan kan se ut när man använder dessa modeller och strategier. Magdalena nämner att man alltid behöver ha ett klimatpsykologiskt raster när man utformar sin predikan eller andakt, för att åhörarna ska kunna ta till sig innehållet, utan att slå det ifrån sig.
−Per Espen Stoknes pratar om att man behöver tala om det lokala, vara nära i tid, inte ha för mycket ”jobbig” fakta, och man behöver påminna om de saker som vi gör som påverkar miljön och klimatet till det bättre. Man behöver även påminna om att inte allt hänger på den enskilde, utan att vi är många som gör detta tillsammans.
Eco-scanning
Magdalena berättar att ett tips inför skrivandet av sin andakt -eller predikan - är att exempelvis sätta sig på en parkbänk och göra en ”eco scanning, ” och fundera över vilka som bor eller lever i sin närmsta lokala omgivning.
−Det har varit omvälvande för mig att möta dessa perspektiv och jobba med strategierna och modellerna. Det har förändrat mig i grunden. Jag är mer känslig nu, och jag blir mer illa berörd när jag ser skräp omkring mig, hör hur luftföroreningar påverkar ofödda foster eller att man hittar mikroplaster i bröstmjölken. Vi blir upprörda när vi tänker på hur vi som människoart kan gå under. Men det finns djurarter som redan har gått under på grund av klimatförändringarna. Men vi får inte tappa hoppet. Gud är med i processerna som pågår för att hantera klimatkrisen. Och Gud med sin livskraft finns med i den framtid som kommer, vart än klimatkrisen leder oss.
Artikel från 2022. Text: Birgitta Stolt, Foto: Petter Svärd
