Recension – Försoningens väg

Monica Sölvesdotter Ohlsson och Karin Ahlqvist, stiftsdiakoner Växjö stift, har läst Försoningens väg av Ebba Älverbrandt och Ulrica Fritzson.

Boken handlar om livet, att hantera det som livet fört med sig. Författarna ger oss en metod och verktyg att nå försoning. Boken ger både en bred förståelse av försoning som fenomen men ger också fördjupad kunskap om försoning som process. Genom bibelberättelser, egna livsberättelser och delande från deltagare ger författarna oss en trovärdig och pedagogiks väg att få en djupare insikt i hur vi tillsammans kan leva mera helt. Att leva försonade med att livet blev som det nu är.  En helhet som tar sin utgångspunkt i att vi alla är skapade och sedda i kärlek och att det är genom den kärleken vi även kan erkänna vår brustenhet, våra övertramp, våra misstag. Genom självrannsakan och självinsikt kan vi genom bokens upplägg ta oss igenom en livsvandring där målet är försoning.  

Författarna lyckas med att göra begreppet försoning konkret och tillämpbart för att det ska kunna vara till hjälp i våra liv och även förankra metoden teologiskt. Författarna menar att ”Försoning tar sin utgångspunkt i tron på att människan äger kapacitet att klara av att leva också̊ med det som hon inte vill leva med.”. Det är inte en väg som är enkel och kravlös men nödvändig för att citera författarna ”Det är i handling som förändringens möjligheter ligger.”.

Författarnas egna bakgrunder som diakon och präst ger boken en ytterligare dimension då de teologiska och diakonala bitarna fint samspelar för helheten. Författarna inleder med att hänvisa till Jesus uppmaning i Matteus 25 kapitel som ett ledord  ”Jag satt i fängelse och du besökte mig…”, författarna betonar det enligt följande ”Min skyldighet som människa var att se människan – en människa som jag själv, en Guds avbild – och besöka honom eller henne som vore det Kristus jag mötte”. Ett citat som uppmuntrar oss alla att möta varandra med ett diakonalt förhållningsätt med varsamhet och utan att döma – att vara medvandrare eller att själv våga vandra försoningens väg kräver både mod och styrka.

Boken kan uppfattas som en inspiration till en fördjupad bibelförståelse men kanske främst som ett konkret ”verktyg” att arbeta med försoningsprocessen. Försoningsprocessen måste få ta tid och att i det arbetet få ha redskap när vi får vara med i både vår egen och i möte med andras försoningsprocess ger oss trygghet, hopp och mod att finnas i processen även när vi inte tror eller ser att försoning är möjlig.

Metoden som beskrivs i boken är en väg att ta sig ur våld, destruktivitet, att bli medveten om och ta ansvar för sina handlingar. Vår övertygelse är att den försoningsprocess som beskrivs kan förändra oss som människor och vara en väg till ett helare liv

Det är en bok som berör på djupet, som talar om livet och dess skörhet, som benämner vår rädsla, vår skam, som talar om befrielse, nåd och som inger hopp. Som varsamt visar att det på många sätt handlar om att närma sig sin egen berättelse, införliva, omfamna och våga vara den man är, med det som kommit att bli ens liv.

Text: Monica Sölvesdotter Ohlsson och Karin Ahlqvist, stiftsdiakoner Växjö stift, Foto: Växjö stift