Att finnas där, som fadder

Erik Ringheim, präst i Svenska kyrkan i Sollentuna, hjälper oss att reda ut begreppet fadder och vad fadderskapet egentligen innebär.

Vad innebär det att vara fadder?

Att vara fadder är inte bara ett hedrande uppdrag som visar på att någon har förtroende för dig utan också ett ansvarsfullt uppdrag där du är med och ”formar” dopkandidatens gudsrelation.
Du ska vara en trygg förebild som kan hjälpa dopkandidaten i sitt utforskande av Gud och vad det innebär att vara människa. Att finnas där både när livet är mörkt och när livet är ljust, i helgdag och vardag.

Är det någon skillnad på att vara fadder och gudförälder?

Nope, det är samma sak men olika ord.

Bör en fadder vara troende?

I kyrkoordningen (19kap §7) står det ”Som fadder kan någon antecknas som är döpt och är villig att dela ansvaret för den döpta personens kristna fostran”.

Att vandra med någon genom dennes liv och tillsammans få utforska den kristna tron är inte bara till gagn för dopkandidaten utan även för faddern. Passa på att som fadder utforska, upptäcka och fördjupa din tro tillsammans med den som döps. Vad mycket vi lär oss av och genom varandra när vi vandrar sida vid sida på livets väg.

Vad krävs för att bli fadder?

För att bli fadder krävs det dels att ska du vara döpt, dels att du är villig att engagera dig i dopkandidatens liv och gudsrelation.

Vad har man för ansvar som fadder?

Allt och ingenting skulle man kunna säga, för det blir vad du gör det till, men ansvaret är större än vad det till en början kan se ut som.
Visst är det så att du som fadder med fördel kan påminna om att tända dopljus på dopdagar och födelsedagar, men jag ser fadderskapet som en djupare relation där faddern delar ansvaret för den kristna livet tillsammans med familj och församling. Det är något väldigt gott att få utforska det ihop.

Är du fadder till ett litet barn så kan ni läsa i en pekbok med bibelberättelser, gå i kyrkans öppna förskola någon då och då, gå i gudstjänsten eller testa akustiken i ett kyrkorum.

Är du fadder till en tonåring är det kanske att vara klippan som står stadigt när livet förändras i rasande fart - att där tillsammans utforska heligheten och bönelivet för att hitta vägar att med Guds hjälp stå någotsånär stadigt. Lägg därtill att kunna vara en trygg samtalspartner som kan komplettera föräldrarnas samtal. Tonåringens frigörelseprocess kan innebära att en inte alls vill prata med sina föräldrar om livets alla bitar men att ändå längta efter djupare samtal – var den som erbjuder den det samtalet.

Är du fadder till en vuxen är det kanske en teologisk fördjupning i litteratur, körsång eller gudstjänstliv ni ska utforska.

Välj och vraka, vår tradition rymmer oerhört mycket spännande att ösa ur!
Gemensamt för alla faddrar är att be. Be för den som ska döpas och när hen har döpts och gå gärna i kyrkan tillsammans så ofta ni bara kan!

Har du några tips på hur man kan hålla en bra relation med sitt fadderbarn?

Be tillsammans, hitta på skoj saker och våga bygga en relation som inte är punktuell utan livslång. Släpp alla masker och möts i både ögonhöjd och hjärta mot hjärta.

Prata med varandra, om högt och lågt, om djupt och till synes grunt – det är genom samtal vi lär känna varandras hela liv.

Fundera över varför just du blivit tillfrågad och våga gå ett extra steg för att skapa en bra relation. Den som har frågat dig om att bli fadder har uppenbarligen ett stort förtroende för dig. Det har Gud med.

Släpp alla masker och möts i både ögonhöjd och hjärta mot hjärta. Erik Ringheim