Församlingarnas livskraft en viktig framtidsfråga

Kyrkan är i förändring. Resurserna krymper – och det märks. Men människors livsfrågor, sökande efter mening och längtan efter hopp har inte minskat och många vill fira gudstjänst, engagera sig ideellt och fördjupas i sin tro. I församlingarna finns livskraften för kyrkans väg framåt. Det är utgångspunkten för antologin Livskraft i församlingen: berättelser från Luleå stift.

Bokens redaktör Maria Klasson Sundin är stiftstelog i Luleå stift och har lång erfarenhet från församlingsarbete, utbildning, ekumenik och internationella frågor. Hon säger att stiftet har en uttalad ambition att alla församlingar ska ha ett öppet och engagerande gudstjänstliv, modig diakoni och meningsfulla mötesplatser för människor i alla åldrar. Men vad innebär allt det i praktiken? Den frågan tog hon och de utvalda skribenterna med sig i arbetet med antologin, som bygger på tio texter av medarbetare med olika roller och uppdrag. Engagerande och vardagsnära berättar de om sitt arbete med exempelvis gudstjänstutveckling, internationellt arbete, diakoni, själavård, inkludering och grön omställning. De reflekterar kring både nuläget och framtiden.

– Vi vill inspirera till samtal och tankar, inte bara vid stiftets präst- och diakonmöten utan hos alla grupper av medarbetare och förtroendevalda i vårt stifts församlingar och i hela kyrkan. Jag rekommenderar alla läsare att plocka ut de texter som känns mest relevanta för den egna församlingen och samtala utifrån dem, säger Maria Klasson Sundin, som tillägger att en studiehandledning till boken är på gång under hösten.

Vad gör oss unika och hur stärker vi livskraften?

– Jag tycker det är viktigt för alla oss som verkar i Svenska kyrkan att reflektera över de egna styrkorna och svagheterna. Vad är specifikt för oss i vårt stift, vilka är våra utmaningar och vad gör oss unika? Till exempel har vi i Luleå stift stora skillnader mellan större städer längs kusten och många glesbygdsförsamlingar i inlandet – hur stärker vi vår livskraft under sådana förutsättningar? Vi har dessutom viktiga försoningsprocesser med samerna och med tornedalingar, kväner och lantalaiset som måste fortsätta prioriteras, säger Maria Klasson Sundin. 

En av bokens brännande frågor handlar om kyrkans självbild och identitet. Ska Svenska kyrkan vara en professionell tjänsteorganisation som förpackar sina ”produkter” på ett attraktivt sätt? Eller kan församlingarna våga släppa fram engagerade ideella som kanske kommer göra saker på ett nytt sätt, mer spontant och mindre tillrättalagt? Boken utmanar läsaren om vilka som får plats och räknas med i våra församlingar, samtidigt som den ger goda exempel på hur vi praktiskt kan lyfta kyrkans ideella och visa tillit.

– Vi måste ta vara på människors engagemang. Församlingen ska inte vara en byråkratisk proffsorganisation som gör församlingsborna till passiva mottagare, tvärtom behöver människor med många olika erfarenheter och bakgrund bli medräknade och få bidra till helheten, tycker Maria Klasson Sundin.

Idealitet, riktning och inspiration viktigt för framtiden

Ideella krafter är en förutsättning för församlingarnas överlevnad. Men de ideella knyts lätt till en enskild anställd, vilket är hämmande för helheten.

– När varje anställd håller hårt i sina egna ideella medarbetare och varje verksamhet blir en egen social bubbla minskar de ideellas möjlighet till växt och fördjupning. Omedvetet är man kanske rädd för att samverka, för vad händer om jag förlorar ”mina” ideella till en annan verksamhet! Men den senaste forskningen visar att det är precis tvärtom. En församling som bygger broar i form av relationer och samverkan mellan olika grupper, som låter engagerade människor vandra mellan olika uppdrag och ansvarsområden över tid, skapar långsiktighet. En sådan inkluderande verksamhet kommer alltid dra till sig nya människor som vill göra en insats, säger hon.

Maria Klasson Sundin berättar om Luleå stifts strävan mot pastoral livskraft. För att uppnå det krävs tillräcklig organisatorisk, ekonomisk och demokratisk bärkraft och ett inkluderande ledarskap.

– Min kollega Anders Sandberg liknar det i boken vid en pall med fyra ben. Organisation, ekonomi och demokrati är tillsammans med ledarskapet benen som bär upp sitsen: den pastorala livskraften. Alla ben behövs för stadgan, men benen är till för sitsens skull – inte tvärtom. Det håller jag verkligen med om.

En viktig framtidsfråga för kyrkan, menar Maria Klasson Sundin, är att avsätta tid för att diskutera inspiration och riktning.

– Jag tror vi behöver höja blicken och inte fastna i det som är organisation och struktur, kalendrar och nästa årsbudget. Vi går lätt runt och tittar på våra fötter hela tiden, och tappar bort vart vi är på väg. Vilket är vårt syfte, vår uppgift? Vad är det som Gud sänder oss till i den här världen?

Text: Madelene Lundin, foto: Ola Johansson