Erik Sidenvall hoppas att den som läser hans bok ska börja fundera över både historien och framtiden i Svenska kyrkan. Och se hur hybriditeten är det gränsland som behövs för att kreativiteten ska få spelrum.
Medarbetare är på ett sätt en bok om hur det ideella medarbetarskapet i Växjö stift såg ut och förändrades under 1900-talet, men på samma gång berättelsen om hur hela Svenska kyrkan förändrades.
− Det handlar dels om hur kyrkan lämnar hela den här ämbetsmannaorganisationen, det statliga, reglerade, och hur den blir en folkrörelse, en engagemangskyrka, under 1900-talet. Dels om hur den jobbar med att hitta olika former för det, säger Erik Sidenvall, stiftslektor i Växjö stift och adjungerad professor i kyrkohistoria vid Centrum för teologi och religionsvetenskap vid Lunds universitet.
Han har velat skildra skeendet på ett tillgängligt sätt.
− Det har varit en utmaning. Det är en forskningsbaserad bok, men den är också skriven för alla som på olika sätt är aktiva i Svenska kyrkan.
En utgångspunkt har varit den självbild som ofta finns i bakgrunden när det talas om Svenska kyrkan, där uppbrottet från staten är framträdande.
− ”Vi har varit statskyrka, men nu är vi en frikyrka.” Det är förenklat så man definierar sig själv. Det engagemangsburna göms lite undan, men kanske kan jag ge nycklar till det. Då kan det kanske visa sig att den här historien som inte ligger så långt borta är något annat än vi tänker oss. Det är inte så nytt det här med ideella, utan det finns en lång, rik tradition.
Att självbilden möjligen inte helt stämmer med historien behöver inte vara fel, säger Erik Sidenvall. En självbild uppstår inte ur ett vacuum.
− Vi skapar de historier vi behöver, och det vi behövde efter 90-talet när allt ställdes på huvudet är kanske just detta.
När Svenska kyrkan ställs inför en verklighet med krympande ekonomiska resurser kan det dock vara viktigt att se något mer, exempelvis detta att kyrkan alltid balanserat mellan att vara ämbetskyrka och att bäras av ideella.
− Den som känner sig utmanad av det som händer nu, kan se vår egen tids oro i ljuset av att det alltid har sett ut så här. Det har alltid funnits de som sagt att ”så här kan vi inte göra”. Men historien visar att vi kan leva i vår oro och skapa något nytt ändå, säger Erik Sidenvall.
det är just den kreativitet som uppstår där i mötet mellan första och tredje sektorn som Svenska kyrkan har utforskat under 1900-talet
Genom hela boken träder bilden av Svenska kyrkan som en hybridorganisation fram, där drag av den första, statliga, sektorn och tredje sektorn, civilsamhället, blandas. Erik Sidenvall ser ett stort värde i att befinna sig i det gränslandet.
− Det är just den kreativitet som uppstår där i mötet mellan första och tredje sektorn som Svenska kyrkan har utforskat under 1900-talet.
Som historiker är han van vid att se det mångtydiga och komplexa, och han hoppas läsaren vill göra det också.
− Om man vill spegla sig själv i en annan tid är det bra att inse att det var lika motsägelsefullt då, och hitta vägar att röra sig vidare.
Bokens sista kapitel landar också i att hybriditeten består, även om Svenska kyrkan gjort sig fri från staten, och att den är full av möjligheter.
− Så länge det finns en lag om Svenska kyrkan kommer vi vara en del av det offentliga. Organisationen med de förtroendevalda och de stora arbetslagen rör sig också nära det offentliga, men den delen får inte växa sig för stark. Det engagemangsdrivna måste få ta plats. Vi behöver som kyrka och organisation alltid befinna sig i det här gränslandet.
Han hoppas den som läser boken ska börja fundera och göra ett eget utforskande
− Vad betyder det att vi är tvingade att leva med olika värden och sätt, och att de kan stå mot varandra? Det finns en fara i att renodla och göra allt för enkelt. Jag hoppas man kan se värdet av den här dubbeltydigheten.
